ESS som lockar

I takt med att index backat ser det ut som om gamla beprövade placeringsstrategier åter kan komma till användning. En sådan strategi är att sälja aktier i ett bolag när produktionen går på högvarv och att köpa när maskinerna går på sparlåga. För den senare kategorin finns det som bekant flera branscher som kvalificerar sig. Exempel är industri- och IT-konsulter samt flyg och byggbolagen där aktierna på senare tid noterat nya bottennivåer.

Semcon sjönk

Bland industri- och IT-konsulterna hittar vi Semcon, vars aktiekurs nu ligger under introduktionskursen för fem år sedan. Förklaringen är förstås företagets starka exponering mot telekomsektorn där prispressen blivit allt större. Men placerarna bör komma ihåg att telekom står för 15 procent av bolagets försäljning och att fordonsindustrin, med en andel på 35 procent, är en betydligt större kund. Att värdera Semcon utifrån industrikonjunkturen borde således ge en mer rättvisande bild än att enbart hänga upp sig på Ericssons öde. Semcon är dessutom ett bolag med lång historik av både lönsamhet och tillväxt. Med ett börsvärde på 600 miljoner kronor är företaget också ett intressant byte för konkurrenten Ångpanneföreningen, som vill växa inom telekom och fordon.

Epitetet nattsvart förföljer även flygbolaget SAS som under den gångna veckan redovisade fortsatt sjunkande passagerarsiffror. Tappet gäller framför allt affärsresenärerna, där allt fler bytt över till ekonomiklass. De dystra siffrorna förstärker paradoxalt nog koncernchef Jörgen Lindegaards position, då han nu får ytterligare argument gentemot facket att driva igenom nödvändiga effektiviseringar.

Den senaste tidens ledningsförändringar är ytterligare ett bevis för att Lindegaard på allvar tagit över styrspakarna vilket borde förbättra SAS möjligheter att komma i kapp verkligheten. Samtidigt som SAS går på knä rapporterade nämligen lågprisalternativet Ryanair rekordvinst och en trafikökning med 38 procent under det finansiella året 2001 (som avslutades i mars 2002).

Även om det inte tycks finnas någon hejd på lågprisflygbolagens framfart finns det trots allt frågetecken. Ju större Ryanair och Easyjet växer sig, desto mer börjar företagen likna de etablerade bolagen: allt större fasta kostnader och minskad flexibilitet att kunna anpassa flottan till en förändrad marknad. Man bör också komma ihåg att bolag som Ryanair är slipade marknadsförare som gör allt för att förstora upp den egna verksamheten. Om det

irländska bolaget gör verklighet av att dra i gång med inrikeslinjer i Sverige återstår att se. En förutsättning är bland annat att Ryanair lyckas driva igenom sina krav på extremt låga flygplatsavgifter – något som kan bli svårare efter det att både EU:s och svenska konkurrensmyndigheter börjat uppmärksamma frågan.

En titt på statistiken visar att lågprisbolagen i Sverige endast har 7 procent av Europatrafiken medan SAS fortfarande håller en marknadsandel på 50 procent. SAS är och förblir ett cykliskt bolag vars öde i första hand avgörs av konjunkturen och inte av lågprisbolagen.

Amerikansk favorit

Ett annat cykliskt bolag som fått stryk på senare tid är Skanska, vars vd Claes Björk aviserat sin avgång. Enligt uppgift ska efterträdaren rekryteras internt vilket borde minska risken för att den nye vd:n börjar med nedskrivningar – som ju annars är brukligt. Tänkbar kandidat är USA-chefen Stuart Graham, som har gjort bra ifrån sig och som skulle kunna få bukt med den ur geografiskt perspektiv något snedvridna ägarbilden. Trots att 82 procent av företagets försäljning sker utanför Sverige så domineras ägarbilden fortfarande av svenskar. Detta bidrar i sin tur till att företaget i allt för stor utsträckning värderas utifrån händelser i Sverige och mindre utifrån det som händer i USA. Som amerikan skulle Graham troligtvis ha bättre möjligheter att sälja in Skanska bland USA-baserade placerare vilket borde lyfta aktien.