Ett gott misslyckande

Hur man än ser på saken är den magra anslutningen till budet på Londonbörsen (LSE) blott 6,7 procent – ett misslyckande för OM-ledningen. Att döma av kursutvecklingen är detta också aktiemarknadens slutsats.

Högre pris hjälper inte

Det är svårt att se vad OM kunde ha gjort för att öka budets attraktionskraft. Att höja priset hade inte hjälpt. Det verkar uppenbart att det inte var en prisfråga för ägarna. Den negativa publiciteten kring tekniska problem vid Stockholmsbörsen kom olägligt, men det är osäkert om det har haft någon avgörande betydelse.

Lärdomen är nog snarare att finansmarknaden i London visserligen vill ha förändringar, men den har inte varit beredd att sälja ut sin kronjuvel LSE. I vart fall inte för en minoritetspost i OM, ett företag som en del av ägarna kanske inte ens hade hört talas om innan budet kom. Här ligger nog den stora svagheten.

Koncernchefen Per Larssons tolkning är att OM har fått gehör för de rationella argumenten, men inte har kunnat övervinna det emotionella motståndet. Men vem vet? Ett frö kan ha såtts som kan leda till nya öppningar längre fram. OM-ledningen har deklarerat att den inte ger upp utan håller alla dörrar öppna. Det finns ett missnöje med hur LSE har skötts och efter alla hårda ord som fällts ligger bevisbördan entydigt på Londonbörsens styrelse, som nu måste infria de löften som ställts.

De brittiska budreglerna förhindrar OM från att lägga ett nytt bud inom tolv månader (om inte någon annan budgivare dyker upp). Det är inte heller det handlingsalternativ som ligger närmast till hands just nu.

På en punkt finns ett klart besked: OM kommer inte att behålla en mindre aktiepost i LSE. Per Larsson har sagt, att så länge Londonbörsen behåller sin ägarbegränsning på 4,9 procent så är OM inte intresserat av ett ägande. Så länge den ordningen består konserveras strukturen i LSE, hävdar han.

Inget att ångra

Även om budet på LSE misslyckades finns ingen anledning för OM att ångra försöket. OM-ledningen såg en möjlighet som ingen annan såg och tog chansen. Det har visserligen kostat en hel del, inte minst i tid och engagemang för ledningen. Men OM har också vunnit mycket, bland annat genom exponeringen i internationell press. Uppmärksamheten har på kort tid satt OM på kartan på ett sätt som ingen PR-firma i världen hade kunnat åstadkomma.

Ett konkret resultat har också uppnåtts: OM blev genom sin fräcka entré på scenen en katalysator för ett pyrande missnöje. Genom att peka på att det fanns alternativ stoppades nästan omgående den planerade fusionen mellan Frankfurt- och Londonbörserna.

Två utmaningar

OM står nu inför två utmaningar.

För det första gäller det att vända misslyckandet till något positivt genom att energiskt utnyttja det intresse som ledningen säger sig ha mött när den under hösten träffat en stor del av den brittiska kapitalmarknaden. Strategin är oförändrad. OM har fortfarande målet att vara en av världens viktigaste börsaktörer genom att leverera handelssystem och driva egna börser.Den andra utmaningen för OM, och den som kortsiktigt är viktigast för aktieägarna, är att lägga ned all tänkbar kraft på att göra majoritetsägda Jiway till en succé. Den elektroniska börsen Jiway, där investmentbanken Morgan Stanley Dean Witter äger 40 procent, startar sin verksamhet den 17 november. Det råder inget tvivel om att en stor del av den uppvärdering av OM-aktien som skedde i början av året förklaras av förväntningar på Jiway.