Generationsväxling utmanar Europa

Samtidigt som svenskarna blivit mer medvetna om det reformerade pensionssystemet genom sitt första fondval till premiepensionen, kommer pensionsfrågan upp på den politiska agendan i Europa.Det finns stora skillnader mellan ländernas pensionssystem och fördelningen mellan offentligt och privat finansierade delar, till exempel folkpension, inkomstrelaterad pension, tjänstepension och privat sparande. En sak är dock gemensam. EU:s expertgrupp EPC, Economic Policy Commitee, varnade i veckan medlemsländerna för att kommande pensionsutgifter medför svåra påfrestningar för ländernas budgetpolitik under kommande år. Mätt som andel av BNP, och med hänsyn tagen till att pensionssystemen ser olika ut, kommer pensionskostnaderna för den åldrande generationen att öka med 3-5 procentenheter fram till 2050, enligt EPC. Därtill väntas samhällets kostnader för vård och omsorg öka i motsvarande grad, då vårdbehovet tenderar att öka med stigande ålder.Mest illa ute är Spanien, Holland och Portugal. I Spanien ökar utgifterna från 9,4 till 17,7 procentenheter av BNP år 2050. I Holland ökar utgifterna till 14,2 procent år 2040, medan Portugal når 16 procent år 2030. I Sveriges fall toppar utgifterna år 2030 med 10,7 procent jämfört med 9 procent i dag.Endast i Storbritannien väntas andelen pensionsutgifter i förhållande till BNP falla från 5,1 procent i år till 3,9 procent år 2050, givet att nuvarande pensionssystem behålls och givet att länderna uppnår satta EU-mål för arbetskraftsutbud och produktivitet. Med andra ord är prognosen högst osäker. De som ska betala kalaset i mitten av seklet är ju inte ens födda. Ändå är det lätt att se behovet av höjd genomsnittlig pensionsålder i EU-länderna. Bara 35 procent i gruppen 55-65 år är kvar i arbete i dag, medan motsvarande siffra i Sverige är 65 procent.Hur allvarlig situationen blir beror på den demografiska situationen, men också på hur stort pensionskapital och vilken finansiell beredskap som byggts upp för att möta de framtida behoven. Av central betydelse är i vilken mån de senaste decenniernas positiva börsutveckling kommer pensionstagarna till del. Medan tiotals miljoner amerikaner har byggt upp förmögenheter antingen direkt eller i pensionsfonder, har de flesta européer missat tåget hittills. De brittiska pensionsfonderna har visserligen ökat rejält i värde och i länder med stark börstradition, däribland Sverige, har allmänheten i viss mån tagit del av uppsvinget.Men bättre sent än aldrig. I Europa börjar det röra sig i pensionsfrågan. Strömmen av studiebesök till riksförsäkringsverket i Stockholm, som administrerar det internationellt uppmärksammade svenska premiepensionssystemet, är stark. Bara i år har myndigheten tagit emot ett hundratal utländska studiebesök och verkets expertis anlitas ofta vid internationella konferenser, bland annat i Världsbankens regi.Föredöme i EuropaDen svenska flerpartiöverenskommelsen 1994, som hade varit omöjlig med dagens partipolitiska konstellation, ses i Europa som ett föredöme. Systemet innebär i all korthet att ett självfinansierande, fonderat system successivt byggs upp med tillhörande buffert- och stödfunktioner. Dels tryggas pensionsåtaganden från det gamla systemet, dels garanteras en miniminivå på pensionen till den som inte arbetat eller bott i Sverige tillräckligt länge, eller haft en låg livsinkomst.Inslaget av valfrihet finns genom premiepensionen, där 2,5 procent av den totala pensionsavgiften på 18,5 procent av inkomsten får placeras efter eget huvud. Första fondvalet i PPM är nu klart, men innebär ändå att även vi svenskar kom ombord på börståget sent.Sverige har inte några privata pensionsförmögenheter i nivå med dem som finns till exempel i Storbritannien och Holland. Ändå ligger alltså Sverige bra till, eftersom problemet har åtgärdats med hjälp av ett nytt system. Så långt har inget annat land i Europa nått, med undantag alltså för britterna och holländarna, som har en lång tradition med fonderade pensioner. Något som dock inte innebär att dessa länder har löst problemet med den åldrande befolkningen, framför allt då människor vill pensionera sig i förtid.I USA har debatten varit intensiv, inte minst i presidentvalskampanjen, om hur "Social Security", det allmänna pensionssystemet, ska kunna bli stabilt och omfatta en större del av befolkningen. Något så radikalt grepp som det svenska är emellertid inte på tapeten, men frågan diskuteras i alla fall. Det gör den också i Europa, trots ideologiska blockeringar. Politikerna skjuter besluten framför sig, trots att situationen börjar bli akut.Frankrike är ett av de länder som snart står där med skägget i brevlådan, med en krympande yrkesverksam befolkning som ska försörja stora kullar av 40-talister när dessa går i pension. Franske premiärministern Lionel Jospin har tillkännagivit att det regerande socialistpartiet "utreder idén om att länka pensionerna till nya sparformer".Det är ett djärvt uttalande i ett land där pensionsfonder betraktats som ett främmande anglosaxiskt påfund. Den franska fientligheten förbryllar inte minst den ansvarige EU-kommissionären, Frits Bolkestein, som konstaterar att "fackföreningarna i Frankrike förknippar, av skäl som jag inte förstår, icke fonderade system med solidaritet och fonderade system med bristande solidaritet".Frankrike hade faktiskt ett fonderat system på 1930-talet, men kapitalet tillintetgjordes under den tyska ockupationen och sedan dess har staten setts som den självklara garanten för pensionerna.Även Tyskland, Italien, Spanien och de övriga EU-länderna leker nu med tanken på reformer. EU har inte rätt att bestämma om enskilda länder ska gå in för fondering eller inte. Men däremot kan EU arbeta för gemensamma regler för hur pensionspengarna ska förvaltas, något som idag är strängt reglerat i respektive land. 1994 presenterade EU-kommissionen ett förslag om att avreglera pensionssparandet och öppna marknaden för privata alternativ. Idén blev aldrig verklighet, då Frankrike och Spanien värnade om det inhemska sparandet i inhemska statsobligationer. I Tyskland är pensionsfonderna alltjämt förbjudna att placera mer än 30 procent av sina tillgångar i aktier.I oktober i år gjorde kommissionen ett nytt försök. I förslaget till direktiv konstateras att valutarisken fallit bort i och med EMU, och att nationsgränserna suddas ut i snabb takt på finansmarknaden. I en sådan situation är det givet med gemensamma regler för pensionssparande, vilket inte minst skulle göra det lättare för internationella företag att verka i Europa. Enligt Bolkestein skulle ett europeiskt storföretag kunna spara uppemot 40 miljoner euro per år i sin pensionsförvaltning, om man kunde följa samma regelverk i hela EU.Tjänstepensioner är en sak, den allmänna pensionen en annan. Svenska politiker vill ogärna behöva röra upp något i det nya allmänna pensionssystem som kompromissats fram i svensk samförståndsanda. Men det framstår inte som omöjligt att en högre grad av harmonisering även på pensionsområdet är att vänta. På en mer rörlig arbetsmarknad vore det av värde.Fiffig mekanismDet svenska pensionssystemet förses också med hängslen och livrem, i form av en balanseringsmekanism, "bromsen", som ska bromsa utbetalningarna ifall inbetalningarna inte räcker till. Mekanismen är fiffig, och kan mycket väl komma att exporteras.Med låg real ekonomisk tillväxt, en vacklande börs, 40-talister som går i förtida pension och låga födelsetal kan den komma att aktiveras redan inom tio år, spår skeptikerna. Med en jämn och stabil reallöneutveckling kommer däremot bromsen aldrig att tas i bruk. Kalkyler med olika scenarier visar att systemet är mer sårbart för låg tillväxt än för förändringar i arbetskraftsutbudet.Tvisteämnet är vad som händer med tillväxten när det uppstår arbetskraftsbrist i framtiden. Arbetskraftsbristen väntas dock inte bli lika allvarlig i Sverige som i andra länder. Skälet är att Sverige f��rskonats från två världskrig och att svenska kvinnor i ett internationellt perspektiv har bättre förutsättningar att både föda barn och arbeta. Föräldraförsäkringen är generös och den offentliga barnomsorgen väl utbyggd, något som politikerna inte gärna tummar på. Förändringar i dessa villkor, i kombination med människors framtidstro, visar sig genast i födelsetalen.Likväl kommer arbetskraftsbristen att drabba Sverige, och ökad arbetskraftsinvandring kan bli ett sätt att lösa problemet. När bristsituationen uppstår om tio år (om inte förr) riskerar löneutvecklingen att ta fart och inflationen får nytt bränsle. Den späs dessutom på n��r en stor grupp välmående pensionärer börjar sätta sprätt på sina pensionspengar. Att fasa ut det gamla fördelningssystemet kostar på.Omvärldsanalytiker varnar också för effekterna på börsen den dag då inflödet till pensionsfonderna blir mindre än utflödet. Under lång tid har uppbyggnaden av pensionskapital i OECD-länderna hjälpt till att hålla världens börser under armarna. Men så kommer det inte att vara om 25 år, spår analyshuset Merrill Lynch i rapporten "Demographics and the Funded Pension System".Blir försiktigareEfter år 2010 börjar pensionsförvaltarna i länder med fonderade system att göra större utbetalningar ur de pensionsfonder som idag framstår som gigantiska. Kring år 2025 kommer pensionsfonderna att vikta om sina portföljer, från aktier till obligationer och likvida placeringar. I takt med att antalet pensionärer ökar i förhållande till den yrkesaktiva befolkningen, blir även pensionsfonderna mer mogna och anammar en mer försiktig investeringspolicy.Merrill Lynch ser det som sannolikt att förskjutningen från aktier till mer konservativa placeringsformer blir så stor som 10-15 procentenheter i Storbritannien, USA, Japan och Holland. Basscenariot som analytikerna utgår ifrån bygger på antaganden om en real löneutveckling på 1,5 procent och en real aktieavkastning på 4 procent.En reformering av pensionssystem kan dock motverka effekterna, betonar analytikerna. Om exempelvis det amerikanska pensionssystemet skulle omfatta 70 procent av arbetsstyrkan i stället för 50 procent de kommande 50 åren, så skulle det kompensera för utflödet.Affärsvärlden ser det som osannolikt att utbudet av obligationer kommer att öka under de närmaste decennierna. Få stater finansierar verksamhet med omfattande upplåning, då det även finns balanskrav i budgetar. Dessutom kommer de länder som saknar fonderade pensionsmedel, exempelvis Tyskland och Italien, att tvingas till ökat sparande framöver. Politiska reformer är möjliga, liksom att människors medvetenhet om allvaret i situationen kan leda till ett förändrat beteende.Den demografiska utvecklingen blir dock avgörande. Om den förväntade medellivslängden ökar med fyra år, så ökar pensionskostnaderna i de fonderade pensionssystemen med 18 procent, enligt Merrill Lynch. Reallönernas utveckling och den reala avkastningen i pensionsfonderna lindrar samhällets behov av att bygga upp en beredskap för "ålderschocken".I dagsläget utgår prognoserna för år 2020 från att den förväntade livslängden för män är 80 år och 84 år för kvinnor. Kontroversiella forskare, som demografen James Vaupel vid Max Planck-institutet, anser att livslängden kan öka dramatiskt till följd av genterapi och förbättrad hälsa. Enligt Vaupel är exempelvis sannolikheten 50 procent att flickebarn som föds idag kommer att uppleva sina hundraårsdagar. För samhällets bästa får vi hoppas att han har fel.