”Jag checkar ur systemet”

Trenden att ta ett sabbatsår, en time-out, blir allt tydligare i det svenska näringslivet. Senast ut i raden av dem som väljer att hoppa av karriärhjulet är Risto Silander, som efter knappt tre år som VD i Alfred Berg säger upp sig och lämnar över jobbet till Ulf Strömsten.

Därmed gör han något som allt fler nu drömmer om, åtminstone att döma av svaren på dagens fråga i Ekonomi24. Av de drygt 1 200 personer som svarat på frågan ”skulle du vilja ta ett sabbatsår från jobbet” har 39 procent svarat ”ja” och 43 procent ”ja, men jag har inte råd.”

Klart är dock att alltfler inom just finansbranschen har det. Efter de senaste årens rekordår, både vad gäller arbetstimmar och bonusar, tycks alltfler kunna göra verklighet av drömmen att göra ingenting.

”Jag är trött på att jobba på det här sättet som jag gjort de senaste åren. Jakten på pengar och karriär är inte lika rolig längre”, säger Risto Silander när han nu avbryter en 20 år lång karriärbana i finansbranschen, bland annat på Goldman Sachs, som Nordenchef för Warburg Dillon Read och Sverigechef på Alfred Berg där han suttit i ledningsgruppen sedan 1998.

Din företrädare på VD-posten, Harry Klagsbrun, valde också att ta en time-out när han slutade på Alfred Berg. Är det extra tufft hos just er? ”Egentligen tror jag inte det. Jag tror att alla som arbetar i finansbranschen då och då stannar upp och tänker att man ska ändra sitt liv någon gång. För mig har den tiden kommit. Det känns inte lika roligt att gå till jobbet längre och är man då chef har man också ett ansvar mot företaget att inte stanna och sitta av tiden.”

Alfred Berg har rasat i ligan över Nordens bästa investmentbanker under det senaste året, hur mycket har det påverkat ditt beslut? ”Inte alls. För mig hade det känts värre att sluta för ett år sedan. Då hade vi tappat viktiga medarbetare både på corporate finance-sidan och på Londonkontoret. Men de teamen är återuppbyggda och vi har bra fart i verksamheten. Jag känner att jag lämnar bolaget med gott samvete.”

Du är långt ifrån ensam om att längta efter sabbatsår. Varför tror du den här trenden är så stark just nu i näringslivet? ”På sätt och vis är det nog en ’välfärdssjukdom’. Jag tror att de som är födda på 1950-talet, som jag är, eller senare har en annan inställning till arbete än 30- och 40-talisterna. Arbetet är inte riktigt lika avgörande som tidigare, det är nog mer tillåtet för oss att fundera ett extra varv på vad man får ut av livet.”

När det gäller finansbranschen finns ytterligare en aspekt på ”välfärdssjukan”. De senaste åren har inneburit rekordbonusar och miljoner på banken för många.

Hur mycket betyder pengar för sådana här beslut? ”Ser man den Maslowska behovstrappan framför sig så tror jag att det ena ger det andra. Om man har en stadig ekonomisk grund att stå på har man nog närmre till att fundera över livets stora frågor än om man inte har det. På det sättet är rekordbonusarna nog mer en förutsättning än en utlösande orsak. ”

Hur tänker du angående din framtida comeback till arbetslivet? ”För mig är det viktigt att jag bryter nu, jag checkar ur systemet och jag tror inte att jag kommer att komma tillbaka till finansvärlden vare sig som anställd eller chef. Däremot är jag intresserad av branschen, vilket kanske tar sig uttryck i att jag tar några styrelseuppdrag framöver. Men jag tänker inte så mycket på det. Det är viktigt att lämna plats för nya tankar nu.”