Kommentar: Sänk skatten eller sälj hela Telia

I en officiell kommentar på onsdagen sade Telia att skatteplaneringen skett för att ”på mest effektiva sätt tillvarata aktieägarnas intresse”. Idag, torsdag heter det istället att ”avsikten var inte att flytta ut svensk verksamhet för att utnyttja skattemässiga fördelar”. Istället hänvisar Telias ordförande Lars-Eric Petersson till att det holländska ägandet höjer ”effektiviteten”.

Förklaringen behöver knappast kommenteras ytterligare. Möjligen menar Petersson ”skatteeffektiviteten”. Till saken hör att Lars-Eric Petersson i sin roll som vd för försäkringsbolaget Skandia borde vara väl insatt i internationella skattfrågor.

Problemet med skatteplaneringen i Telia och andra svenska bolag är tvåfalt.

– Genom att kapitalet – i detta fall två miljarder kronor – försvinner till Holland så undgår det svensk beskattning. Det minskar den svenska skattebasen. – När pengarna väl lämnat Sverige så kommer dom sannolikt inte tillbaka. Därmed går svenskt näringsliv miste om riskvilligt kapital till nya företag som skapar sysselsättning och framtida skatteinkomster.

Telias roll som skatteplanerare är särskilt känslig. Telia ägs till 70 procent av staten. I Telias styrelse sitter bland annat förre statsminister och socialdemokraten Ingvar Carlsson. Självfallet kan inte ett företag agera på ett sett som helt strider mot dess största ägare intresse. Samtidigt är det varje börsnoterat bolags skyldighet att hålla nere sina kostnader. Samtidigt får inte skatteplaneringen via Holand ske öppet eftersom det då kan tolkas som skatteflykt, vilket är olagligt.

Statens dubbla roll som skatteindrivare och aktieägare blir i fallet Telia ohållbar. Lösningen blir att antingen sänka bolagsskatten från nuvarande 28 procent till en mer internationellt konkurrenskraftig nivå eller att omedelbart sälja ut resten av aktierna i det ”bångstyriga” Telia. Allt annat är dubbelmoral och ägnat att ytterligare undergräva förtroendet för politikerna i regeringskansliet. Det är enkelt att dra parallell till justitieminister Laila Freivalds bostadsrättsaffär i Stockholms innerstad.

Att svenskt skattelagstiftning går i otakt med resten av västvärlden är inget nytt. Det nya är att Hollands roll som skatteparadis i Europa fått stora effekter påde länder som utmärker sig för att ha höga skatter. Dit hör Sverige. Totalt kontrolleras och ägs svenska företag värda hundratals miljarder kronor via bolag ibland annat Holland. Troligen går skatteintäkter mångmiljardbelopp den svenska staten förbi. Och flykten lär dessutom fortsätta. Telia räknar exempelvis med att använda sig av det holländska bolaget även fortsättningsvis.

Listan med andra aktörer som använder sig av Holland som skatteort kan göras hur lång som helst:

– familjeägda onoterade jättar som Ikea och TetraLaval. – medelstora familjeföretag – Familjedominerade företag som A-Com och Spendrups. Här handlar det ofta om att undvika förmögenhetsskatt vid generationsskifte. – Stora internationella börsbolag som Hennes&Mauritz, Ericsson och nu även Telia – Mängder av unga IT-företag som ägs via holländska bolag. Här finns bland annat killarna bakom internetkonsulterna Icon och Spray samt grundarna till Qeyton, som såldes för flera miljarder kronor till Cisco. – våra mest kända riskkapitalister som Ledstiernan, Industri Kapital, IT Provider och Speed Venture utnyttjar Holland. De skyller på att utländska medinvetserare inte är intresserade om de tvingas skatta av en del av vinsten i Sverige.

Det nya är att kritiken mot det svenska skattesystemet hårdnat i takt med att kapitalmarknaderna globaliserats. Problemet förstärks av att det pågår en internationell kamp om begåvade människor där de länder som erbjuder de bästa ekonomiska villkoren vinner. Kritiken mot det svenska skattesystemet spänner över flera områden: förmögenhetsskatten, beskattningen av personaloptioner och dubbelbeskattningen på aktier. Det är svårt att se varför regeringen väljer att blunda för den här utvecklingen. Istället för att höja skatterna på de som väljer att stanna kvar med sina pengar i Sverige borde regeringen underlätta för de utflyttande svenskar och företag att ta hem pengarna. Det är högst sannolikt att staten skulle tjäna på det.