”Lagstifta fram kvinnor till styrelserna”

Gubbväldet i börsbolagens styrelserum är kompakt, vilket aktualiserades på Ericssons bolagsstämma tidigare i veckan. Claes Borgström, känd som tuffingarnas tuffing och rättfram brottsmålsadvokat, är oroad över utvecklingen för kvinnor i börsstyrelserna.

”Det verkar som om det är stopp på något vis. Antalet kvinnliga chefer ökar, men egentligen bara så länge man håller sig på mellanchefsnivå. Medvetenhet om vikten kvinnor i näringslivet finns visserligen på ett ytligt plan, och man fnyser inte längre åt jämställdhetsresonemanget, men det står ändå rätt långt ner på agendan.”

När är det dags att lagstifta för ökad jämställdhet i näringslivet på samma sätta som man gjort i politiken? ”Margareta Winberg har ju givit näringslivet fem år för att klara jämställdheten på egen hand, räknat från 1999 och jag delar hennes uppfattning om att det måste finnas en tidsgräns. Om de som ska åstadkomma denna frivilliga förändring, det vill säga arbetsmarknadens parter och näringslivet, inte gör det är det samhällets uppgift att ta itu med det genom lagstiftning.”

Hur ska man komma åt näringslivets mest slutna rum, styrelserna? ”Även där kan det ju bli lagstiftning teoretiskt sett. I sista hand får man väl gå in i Aktiebolagslagen och föreskriva att styrelsen för bolag med visst aktiekapital eller visst antal anställda SKALL ha en viss representation. Det är en långtgående tanke men fullt möjlig. Aktiebolagslagen är en ganska hårt reglerande lagstiftning på många andra sätt och ett oerhört kraftigt styrinstrument – varför skulle man inte använda den till det här?”

När kan det bli aktuellt? ”Femårsmålet kvarstår, men det kan komma skärpningar i jämställdhetslagen innan dess, till exempel när det gäller arbetet med jämställdhetsplaner. Och de som ondgör sig över det kan gott rannsaka sig själva för hade man levt upp till den lagstiftning som fanns redan tidigare hade de här lagförändringarna inte behövts.”

Var finns det största motståndet mot kvinnor i näringslivet? ”På arbetsgivarsidan till största delen men även på arbetstagarsidan där man från vissa fackliga håll tycker att det är jobbigt att hålla på med jämställdhetsfrågor och att problemet är överdrivet. Man ska inte heller underskatta att kvinnor är ett hot mot den sittande makten. Många män i min generation är vana vid att vara beslutsfattare och känner att mattan börjar ryckas undan under dem.”

Vad har det för betydelse att manliga direktörer som till exempel SEB:s Lars Thunell och Föreningssparbankens Göran Collert som tagit position i kvinnofrågan? ”De har ett oerhört stort symbolvärde, deras signaler går ju direkt till deras gelikar. Enligt min uppfattning följer av deras ställningstagande att de har ett ansvar för att driva på utvecklingen. De sitter ju på ett kraftfullt instrument i och med att de redan är ”på insidan”. De måste tala om för sina kamrater i styrelserna att gör de inte grovjobbet själva så kommer de att tvingas att göra det.” Om du får ge svenska företagsledare ett bra råd på vägen för att klara jämställdheten utan lagstiftning, vad blir det? ”Det ligger nära till hands att hänvisa till sjunde paragrafen i Jämställdhetslagen där det står att arbetsgivaren aktivt ska arbeta med kompetensutveckling inom sitt eget företag. Det innebär allt från att satsa på mentorprogram till dyra chefsutbildningar, men det ska vara aktiviteter i DIREKT syfte att leda till en befordran, och det ska ligga en uttalad vilja från högsta chefen i botten av engagemanget. Leta rätt på människor som själva vill och se till att det fungerar – svårare än så behöver det inte vara.”