Mycket står på spel

Förra veckan publicerade Lotteri­inspektionen sin årliga rapport om spelmarknadens utveckling i Sverige. Den passerade lika obemärkt och var lika dyster som de senaste åren. Det vill säga; den reglerade svenska spelmarknadens nettoomsättning föll med 5 procent under 2014. Samtidigt ökade svenska folkets spelande på internet via aktörer som saknar tillstånd i Sverige med hela 40 procent. Parallellt satsades 3,7 miljarder kronor på spelreklam i Sverige under 2014. Det är en ökning med hisnande 50 procent och i princip hela ökningen kommer från bolag som vänder sig till svenska spelare, men drivs utomlands. Allt enligt Lotteriinspektionens uppskattningar som är gjorda med stöd av analysföretaget H2 Gambling Capital.

Rapportens författare konstaterar i för­ordet att det kan det ta lång tid att genomföra en omreglering på spelmarknaden, från det att politikerna tillkännager en sådan intention. Det är minst sagt ett understatement när det gäller Sverige. En mer långsam politisk process än denna är svår att hitta. Problemen är välkända och flera utredningar har redan pekat på hur spelmarknadsregleringen borde reformeras.

Redan för sju år sedan föreslog en utredning ett system där privata spelbolag får drivas med licens, visserligen bara för spel på sportresultat. Och i mitten av februari presenterades rapporten En ny giv? av David Sundén genom Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO. I korthet föreslås där att nuvarande pris- och utbudsreglering avskaffas så att svenska spelbolag kan ­konkurrera på samma villkor som de internationella. Likaså att ett licenssystem för internationella spelbolag införs. De hamnar då under statlig kontroll, betalar skatt här och utövar spelansvar enligt fastställda ­regler.

Trots denna gedigna kunskapsgrund för politikerna att använda för att föreslå lagändringar verkar regeringen Löfven inte vilja skrida till verket. Civilminister Ardalan Shekarabi lovade i stället i februari att tillsätta en ny utredning så snart det finns ”budgetära möjligheter” för det.

Politiskt har förutsättningarna för en ny reglering aldrig varit bättre än nu. Det är egentligen bara Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet i riksdagen som är emot förslaget om licenser. ATG:s ägare Svensk Travsport är sedan tidigare påhejare av ett licenssystem, medan däremot Svenska Spels ordförande Anitra Steen är motståndare.

Politikernas passivitet har också statsfinansiella konsekvenser. Bara under 2014 förlorade statskassan uppskattningsvis en halv miljard på grund av tappade marknadsandelar och ESO beräknar bortfallet till 1,4 miljarder kronor per år under de närmaste 10–15 åren. Det är alltså stora pengar som skattebetalarna går miste om därför att politikerna inte vågar sätta ner foten. Parallellt krymper det teoretiska värdet på statens eget spelbolag, Svenska Spel, ihop. För några år sedan beräknade Affärsvärlden att det var värt omkring 50 miljarder kronor.

Som lök på laxen har andra pålitliga leverantörer till statskassan, som Vattenfall och LKAB, sinat på senare år.

Spel om pengar är i dag en digital tjänst och som i princip är tillgänglig för alla överallt hela tiden genom smarta telefoner. Med det följer att det är mycket svårt att kontrollera verksamheten över nationella gränser. Spelbolagen baserar därför verksamheten i de länder som erbjuder bäst villkor – för dem. Några av de mest lysande exemplen är de svenskgrundade bolag som tillsammans med spelbolag från Israel tillhör världstoppen i sektorn. Börsvärdet för de tre största svenska bolagen Betsson, Unibet och Net ­Entertainment är nu rekordhögt, omkring 36 miljarder kronor.

Men på reglerings- och licensieringsfronten är Sverige alltså inte lika imponerande. Ett tiotal EU-länder har redan omreglerat sina spelmarknader och infört licensiering av privata aktörer, inte minst vårt grannland Danmark. Svenska politiker är alltså i färd med att tillsätta ytterligare en spelutredning, i övrigt verkar de nöjda med att invänta årets aktieutdelning på 4,7 miljarder kronor från Svenska Spel.

Nästa år blir den lägre. Ska vi slå vad?