Nokias direktörer låter som Birgersson

Försöken från Nokias finanschef att tala upp aktiekursen till Coca-Cola-nivå må vara kittlande i tanke. Men det för tankarna till den tid då Jonas Birgersson showade som bäst. Det kommunikationstricket borde även finska företagsledare ha lämnat bakom sig.

När telekomanalytikerna som besökte Nokias kapitalmarknadsdag i tisdags återkom till sina skrivbord var det sannolikt svårare än vanligt att summera ihop staplarna i excellarken.

Tre tabeller fylldes med obekanta:

1. Nokia förlängde målet för försäljningstillväxten, satt till 25-35 procent per år, med ytterligare ett år till 2003. Det är tufft gjort i en tid när flera teknologiföretag mest reviderar ner sina tillväxtprognoser. Och Ericsson räknar som jämförelse med att nå en försäljningstillväxt på 20 procent per år på systemsidan.

2. Nokia planerar för att ta 35 procent av marknaden för WCDMA, den teknik som väntas bli global standard på tredje generationens mobilsystem. Målet ska jämföras med Nokias andel av GSM-marknaden, 12 procent. Nokia självt talar helst om att bolaget tagit 30 procent av alla beställningar på de mer moderna GPRS-näten. Till det kommer den färska genombrottsorderna från amerikanska AT&T där Nokia visade sig ta en större andel av kontraket än Ericsson.

Ändå är det svårt att se varför just Nokia ska lyckas så bra. Ericsson säger sig vilja ta hälften av marknaden för WCDMA, Siemens 20 procent, Alcatel 20 procent, japanerna 30 procent. Nortel säger sig sträva efter en andra plats. Andelen möjliga marknadsandelar springer snabbt iväg till 200 procent. Nokia ska nog vara glada om de tar 20 procent av marknaden.

3. Tillväxttalen för mobilterminalerna är lika svårsmält, även om Nokias starka ställning där är oomtvistad. Försäljningstillväxten på cirka 30 procent ska uppnås samtidigt som priserna på terminaler kanske faller med 10 procent under nästa år. För att klara det reptricket måste den nuvarande marknadsandelen på bortåt 35 procent sannolikt stiga till 50 procent. Detta samtidigt som konkurrenterna pressar på, vid sidan av Ericsson och Motorola så kommer de framförallt från Asien.

Än värre blir det för analytikerna när försäljningssiffrorna ska förvandlas till resultat. Här gav kapitalmarknadsdagen föga vägledning. I samband med tredje kvartalsrapporten redovisade Nokia en rörelsemarginal på 19,6 procent, det vill säga en bra bit från den marginal på 25 procent som presenterades i samband med rapporten för det andra kvartalet. Samtidigt förutskickade Nokias ordförande och koncernchef Jorma Ollila en marginal kring 20 procent för det fjärde kvartalet i år. Det är kring den nivån Nokia-ledningen räknar med att ligga kvar framöver.

Hur detta ska ske när konkurrenterna pressar priset på både mobilterminaler och 3-G-kontrakt besvarades dock aldrig på kapitalmarknadsdagen. Beskedet att Nokias starka balansräkning inte skulle användas för att erbjuda extra förmånliga villkor till köparna av 3-G-nät verkade inte övertyga publiken. En strategi med aggressiv marknadssatsning rimmar helt enkelt illa med ett mål att nå höga rörelsemarginaler på kort sikt. Nokias aktiekurs steg efter kapitalmarknadsdagen. Jag tror det var en tillfällighet och återspeglar bara hur extremt skicklig Nokialedningen är på att kommunicera ut ett budskap vars egentliga syfte var at förhindrar ett kursfall.

Aktiemarknadens förväntningar på Nokia är redan högt ställda. P/e-talet ligger på 50 mätt på vinstutsikterna för 2001 och någon anledning att revidera upp utsikterna nu finns egentligen inte. Ericssons P/e-tal ligger som jämförelse på 40, och då dras det ned av problemen för mobilterminalerna.