Pengarna i rymden

Världen verkar svämma över av riskvilligt kapital just nu, attdöma av suget efter IT-aktier, Östeuropafonder och andrachansartade placeringar. Men en del av penningströmmarna gårandra vägar. Nämligen uppåt.

Därifrån återvände nyligen en av NASA:s rymdfärjor med en gruppastronauter som reparerat rymdteleskopet Hubble. Promenader iviktlöst tillstånd, millimeteranpassade verktyg och teleskopetsextremt sköra solpaneler gjorde att utfärden skrev rymdhistoria.Ändå är projekt som Hubble och de fantasieggande expeditionertill Mars och bortre delen av solsystemet inte det allraintressantaste just nu. Det nyaste nya är att rymdteknologinbörjar kommersialiseras. Hittills är det nästan bara statligapengar som kastats ut i världsalltet. Nu börjar emellertid detprivata kapitalet göra sig gällande.

De närmaste fem åren väntas privata intressenter satsa över 300miljarder kronor i rymden. I dag kretsar 150kommunikationssatelliter runtom jorden. År 2006 beräknas 1.700sådana farkoster vara i drift.

Det finns två huvudorsaker till att satellittekniken börjar fåsitt kommersiella genombrott: dels faller kostnadernadramatiskt; dels avregleras tele- och radiokommunikationersnabbt.

Utvecklingen på kostnadssidan har varit mycket snabb.Batteriernas kapacitet har ökat väsentligt och den digitalatekniken gör att information som skickas till och frånsatelliter kan komprimeras bättre. Miniatyrisering ochstandardisering leder till enklare produktion. Detta beror tillstor del på de allmänna framstegen inom informations- ochkommunikationsteknik, som kommit rymdteknologin till del isärskilt hög grad.

En viktig anledning till framstegen är det kalla krigets slut.Därmed har stora delar av den kunskapsbas och infrastruktur somUSA och före detta Sovjetunionen byggde upp för militära ändamålblivit tillgänglig för civil verksamhet. Det bästa exempletfinns på raketsidan. Kalkylen för att placera en satellit irymden med en beprövad SS-18-raket, som ändå måste skrotasenligt gällande nedrustningsavtal, är förstås en helt annan änatt skicka upp satelliten med en amerikansk rymdfärja eller medden franska Arianeraketen. Kina och Ryssland säljeruppskjutningskapacitet för cirka 30-50 procent av vad det kostari väst.

För att matcha konkurrenterna har branschledaren, Arianespace,tvingats ta in ryska partners. Bolaget har det svettigt efteratt dess nya prototyp exploderade strax efter start i juni ifjol. Men efterfrågan är ändå så stor att Ariane har en orderbokpå 42 satelliter till ett värde av 25 miljarder kronor.Rakettillverkare i Ryssland (RSC-Energia) och Ukraina (NPOJusjnoje) deltar också i Sea Launch, ett projekt som verkarhämtat direkt från en Bondfilm eller en Jules Vernebok. SeaLaunch består av ett ledningsfartyg och en ombyggd oljeplattformsom förvandlats till raketramp. Projektet leds av denamerikanska flygjätten Boeing och där ingår även norskavarvskoncernen Kvaerner.

Den första satelliten skjuts upp 1998. Finessen är att SeaLaunch kan hämta sin last i Kalifornien, där det mesta avvärldens satellitindustri finns men där det bara finns en endauppskjutningsanläggning som är bokad åratal framöver. Sedan körfarkosterna långt ut i Stilla havet där man kan skjuta upp ilugn och ro och långt från bullerrestriktioner. Trots idénsdjärvhet har Sea Launch därför kunnat presentera så positivakalkyler att man fått bankfinansiering för hela projektkostnadenpå fyra till fem miljarder kronor.

Att skruva ihop själva satelliterna börjar också bli enkommersiellt lönsam verksamhet. Japanska Mitsububishi Electricskall börja tillverka rymdfarkoster för kommersiellt bruk kringår 2000. Amerikanska Loral har sålt sin militära verksamhet ochsatsar nu helt på satelliter för TV, telekom och väder.Orderboken är i dag värd nio miljarder kronor.

Men all den nya teknologin skulle ha varit till liten hjälp omdet inte också blivit mycket enklare att utnyttja atmosfären ochstratosfären. Avregleringen av telekomsektorn betyder mycket påmarken, men ännu mer några kilometer uppåt. Det frihandelsavtalsom slöts nyligen inom ramen för världshandelsorganisationern,WTO, väntas få särskilt stor betydelse just inom rymdburenkommunikation. Om satellitmobilsystem skall fungera måste självatelefonerna godkännas över hela jorden. Detta är en knepig fråga,inte minst i u-länderna som skyndar långsamt. Men det går ändåframåt.

Att överföra kommersiell information och signaler via satellitär egentligen inte något nytt. Det har gjorts i decennier. Mendå har företag och andra intressenter hyrt in sig på satellitersom ägts av regeringar, institutioner eller teleoperatörsbolag.Det som är nytt är att privat kapital satsas direkt i rymden.Det är ganska lätt att datera företeelsen. Då får vi gå tillbakatill 1985, då en avdelningschef på Motorola fick en vision omett eget satellitsystem för global mobiltelefoni oberoende avbefintliga marknät. 11 år och över 20 miljarder kronor senarebörjar projektet, som går under namnet Iridium, nå en kritiskfas då de första av 66 satelliter skall upp i rymden. Sedan desshar Iridium fått flera efterföljare, även om teknologivalen inteär desamma. Konsortierna GlobalStar och Odyssey har båda valtenklare lösningar, där systemet till stor del bygger på att mananvänder markstationer.

Det är osäkert om Iridiums initiativtagare kommer att få någonvidare avkastning på sina investeringar. Systemet byggdes uppför att lösa ett problem som var akut på 1980-talet, men sominte är lika brännande i dag: avsaknaden av gemensam standardför mobiltelefoni. GSM-systemet kan användas i stora delar avvärlden. USA verkar förvisso luta åt en konkurrerande teknologi,men ändå är det tveksamt om Iridium kan hitta en marknad försitt hyperavancerade system där kostnaden blir uppemot 3.000dollar (22.000 kronor) per styck.

Utsikterna till lönsamhet verkar vara bättre inom TV. Häranvänds till stor del beprövad teknik. Det finns en gedigenerfarenhetsbank när det gäller knyta ihop programleverantörernassatelliter med distributörerna på marken. Hughes Aerospace harfått mycket goda resultat genom sitt satellitsystem DirecTV där200 och 500 kanaler kan distribueras till små 18-tumsparabolerhos abonnenter runtom i USA. En formidabel konkurrent blir nyaSky, en fusion av europeiska BSkyB och EchoStar. Framför alltsiktar bolagen på att ta marknad från kabelbolagen. Kostnadenför parabol och dekoder faller snabbt.

För ett år sedan låg priset kring 700 dollar mot dagens cirka250 dollar (1.800 kronor). Inom kort väntas konkurrensen göraatt nya abonnenter får utrustningen gratis.

Men det finns begränsningar. En är att kabelbolagen kandistribuera lokala nyheter och väder, något som satellitnäten ärförbjudna att göra med dagens amerikanska lagstiftning. Lagaroch regleringar gör också att det är betydligt krångligare närman vill expandera utanför USA.

Ett annat användningsområde är internet. Det är ju ofta trångtpå nätet och kapaciteten är inte alltid tillräcklig. För attlösa det problemet har Microsofts grundare Bill Gates slagit sigihop med mobilteleentreprenören Craig McCaw. Deras gemensammabolag Teledesic skall bygga ett synnerligen ambitiöst system med840 satelliter av en helt ny typ som skall stationeras på 640kilometers höjd, betydligt lägre än traditionella satelliter.Tanken är att satelliterna skall glida fram över jordytan ochplocka upp internetkommunikation som de sedan skickar vidaretill andra satelliter i nätverket. Teledesic ställer helt nyakrav på programvara och nätverksutrustning och kan nog knappastbli verklighet förrän en bra bit in på 2000-talet.