Småbolagsmaskinen på Stureplan

Våren 2012 var stökig på aktiemarknaden både i Sverige och globalt. Från mitten av mars till mitten av juni backade Stockholmsbörsen kraftigt och årets inledande uppgång raderades ut. En dag i början av juni satte Dagens Industri rubriken ”Tvärnit” på förstasidan och konstaterade att dörren för börsnoteringar hade stängts efter Facebooks misslyckade notering i New York och den förnyade oron i eurozonen med epicentrum i Grekland.

Det hindrade inte Mangolds ordförande Per Åhlgren och vd Per-Anders Tammerlöv från att ringa i börsklockan på Nasdaqs kontor i Frihamnen i Stockholm torsdagen den 12 juli. Ringningen markerade första handelsdagen för Mangold-aktien på First North-listan. Hade Mangold behövt ta in nya pengar kanske noteringsplanerna hade grusats, men fondkommissionären hade inga sådana behov. Tolv år efter starten var firman lönsam och delade ut pengar till ägarna. 2012 skulle också bli året då verksamheten för första gången snuddade vid den magiska gränsen 100 miljoner kronor i årsintäkter.

Noteringen i det kärva marknadsklimatet var på ett sätt kännetecknande för Mangold som under årens lopp hade lärt sig att överleva både dramatiska marknadsvändningar men också den rådande megatrenden i form av utslagning av finansmarknadens mindre aktörer. Många av de klassiska svenska fondkommissionärerna hade försvunnit i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet. Till det kom kriser och myndighetsbeslut som skördat ytterligare offer.

– Om någon i början hade sagt att vi skulle få se HQ, Kaupthing och Remium falla bort så hade jag aldrig trott dem, säger Per-Anders Tammerlöv i dag.

Början på Mangold för Per-Anders Tammerlöv skrivs till år 2003 då han klev in på firman med uppdraget att få fart på corporate finance-verksamheten. Tamerlöv var 30 år fyllda och hade några år bakom sig i Stockholms finansbransch. Under ekonomistudierna vid Stockholms universitet hade han börjat jobbat på Alfred Bergs backoffice-avdelning. Därefter följde uppdrag på Nordiska och HQ innan han klev in på Mangold som då hade färre än tio anställda och precis hade återhämtat sig från en stormig start där den ursprungliga affärsidén att erbjuda nya digitala tjänster för emissioner och noteringar hade fått skrotas. Efter tre år tog han över vd-posten och sedan dess har han blivit kvar på Mangold. Kvar är även hans karaktäristiska profil med en tätt slickad frisyr och knivskarp sidbena.

Den tretton år äldre Per Åhlgren behöver inte lägga lika mycket tid på frisyren som går i en enklare crew cut-stil, måhända en rest från tiden i det militära. På 1980-talet blev han reservofficer efter lumpen och gjorde en FN-vända till Cypern. Åhlgren nådde som högst kaptensgrad innan en examen från Handelshögskolan styrde in honom på finansbanan. Efter några år på OM flyttade han till London där han bland annat kom att arbeta på firmor som Salomon Brothers och Bear Stearns. Hemkommen till Stockholm inför millennieskiftet var han med att grunda Mangold när börsen stod på sin topp våren 2000, och efter bara några år var han både största ägare och ordförande, något som han fortsatt med sedan dess.

Per Åhlgren och Per-Anders Tammerlöv har kamperat ihop sedan 2006 som ordförande och vd och kvalar därmed in bland börsens riktigt långväga radarpar, även om de långt ifrån är kända i några bredare kretsar. Åhlgrens beskrivs som mer värdepappersintresserad medan Tammerlöv har hjärtat i corp-delen, en perfekt kombination för en fondkommissionär.

– Per har varit ett jättebra stöd för mig. Vårt samarbete har fungerat väldigt väl och det har varit en viktig del av den utveckling som vi har haft. Jag talar med honom dagligen, vi har tät kontakt, säger Per-Anders Tammerlöv.

Per Åhlgren är inne på kontoret flera dagar i veckan och beskriver sig som en ordförande som är betydligt mer närvarande än vad som kanske är normalt. Han är samtidigt noga med att det finns en tydlig uppdelning i deras olika roller.

– När man sitter i en styrelse frågar man sig alltid ”har vi en riktig vd”? En som har bra gut feeling och som vågar ta egna beslut och stå för dem. Och där har vi varit bortskämda med P-A som är en kille som utvecklats väldigt mycket och som fungerar just som en riktig vd, säger Per Åhlgren.

Mangold har som liten utmanare i branschen alltid brottats med en hög personalomsättning men precis som toppduon i firman har det med åren utkristalliserats ett kärngäng med nyckelpersoner som hängt kvar. Bland dessa märks investment banking-chefen Charles Wilken (började 2005), corpchefen Erik Josefsson och DCM-ansvarige Peter Ekholm (båda 2007).

Ägarmässigt kontrollerar Per Åhlgren och Per-Anders Tammerlöv tillsammans närmare 50 procent av bolaget, vilket också borgar för stabilitet, inte minst som Per Åhlgren har en stor privat stridskassa. Vi ska återkomma till det.

Den som talar med personer med inblick i verksamheten får en bild av ett hårt sammansvetsat team av nyckelpersoner som steg för steg flyttat fram firmans positioner under tuffa omständigheter på marknaden. De har inte sällan fått dra i nödbromsen när intäkterna inte kommit men har aldrig slutat att leta nya affärer. Med tiden har det gett resultat, och en annan megatrend på börsen har spelat Mangold helt i händerna: explosionen av mindre bolag som söker finansiering och en notering för nytryckta aktier och andra värdepapper.

Från positionen som utmanare på småbolagsmarknaden har Mangold i dag blivit något av en institution i sin nisch. Under fjolåret låg bruttointäkterna på över 142 miljoner kronor. Firman agerar ”certified advisor” och mentor för 57 listade bolag och är likviditetsgarant för 77 bolag (inklusive den egna Mangold-listan). I snitt loggades tre Euroclear-transaktioner i veckan för kunders räkning under fjolåret (exempelvis vid nyemissioner). På kontoret på Engelbrektsplan, ett stenkast från Stureplan i centrala Stockholm, arbetar numera närmare 80 anställda.

– Vi tenderar att performa bättre än våra konkurrenter när det är lite sämre marknad och kanske lite sämre när det är väldigt bra tider. Vi är mindre, mer entreprenöriella och har lättare att ta snabbare beslut, säger Per-Anders Tammerlöv.

Att drivkraften är något mer än att vara en liten spelare märktes redan 2012. När Per-Anders Tammerlöv intervjuades efter klockringningen fick han frågan om vad Mangold skulle vara om fem år. Svaret var att fondkommissionären då hade blivit en riktig bank och att aktien handlades på huvudlistan på Stockholmsbörsen.

Så har det inte blivit. En förklaring är att Mangold i sin jakt på tillväxt trampat snett ett flertal gånger – och längs vägen dragit på sig Finansinspektionens kritik.

***

När en vd möter en granskande ekonomijournalist är det kanske inte så konstigt att infallsvinklarna inte är helt överlappande. Per-Anders Tammerlöv talar gärna om framgångssagor bland kunderna som Raysearch, Betsson, C-Rad, Invisio och Pharmacolog. Själv drar jag fram listan med plumparna i protokollet.

Det ska dock direkt sägas att Mangold gör ett bra jobb, annars hade firman aldrig överlevt under 19 år. Mangold är erkänt duktiga på att dra in pengar i nyemissioner och ordna garantikonsortier. Man är en av de få på marknaden som mäklar blockaffärer i småbolagsaktier och erbjuder möjligheten att belåna även mindre aktier, vilket attraherar storägare i den ständigt växande bolagsfloran på börsen. Och man hittar ofta nya nischer på marknaden, eller tårtbitar som Per-Anders Tammerlöv beskriver dem som. Häromåret var Mangold exempelvis med att sjösätta de första börshandlade bitcoin-certifikaten.

Vi kan också konstatera att Mangolds nisch på marknaden inte har en låg riskprofil och därmed attraherar firman också högriskaktörer. Problemet är att jobbet ibland kanske har gjorts lite för bra och att kunderna ibland kanske inte borde ha blivit kunder från första början.

En risktagande storkund hos Mangold som fått mycket uppmärksamhet är Fingerprint Cards ordförande Johan Carlström. Inspelade samtal mellan honom och Mangolds mäklare ingår som bevisning i det insidermål som ska prövas i början av nästa år. Av banden framgår hur Mangold arbetar hårt på att både köpa aktier och warranter i Fingerprint våren 2014. I samtalen återkommer man flera gånger till att Mangold inte ska handla i eget namn för att andra aktörer på marknaden inte ska få nys om Carlströms affärer.

Året därpå drog Mangold på sig kritik sedan firman arrangerat en stor garanterad nyemission i kreditbolaget Trustbuddy. Emissionen stoppades i sista stund då ett gigantiskt hål uppdagades i Trustbuddys balansräkning och bolaget i stället snabbt försattes i konkurs.

Som ordförande och långvägare i finansbranschen är Per Åhlgren tämligen luttrad. Han pekar på att Mangold blivit bättre och bättre på att sålla bort fel sorts kunder men att det är omöjligt att alltid göra helt rätt.

– Gör man 130–140 bolagstransaktioner per år träffar du på många olika människor och det är helt oundvikligt att du råkar ut för någon typ av badwill då och då. Det är ett problem i den här businessen och det har våra konkurrenter också råkat ut för, säger Per Åhlgren.

För att hitta vad som troligen är den största plumpen i protokollet måste vi backa bandet till 2010, när dåvarande EFG Bank kastade ut bolagen bakom Contender-obligationerna och gjorde en anmälan till Finansinspektionen. Contender tog in finansiering till en sfär som investerade i gruv- och mineralfyndigheter över hela världen och verksamheten kom med tiden att bedrivas i de utländska bolagen Amarant Mining och Alluvia Mining. Man gick även 2012 in som storägare i de svenska noterade bolagen Mineral Invest och IGE Resources. EFG misstänkte dock att pengarna som kom in från investerarna användes till helt andra saker än vad de var avsedda för enligt investeringsunderlaget.

Raden av finansieringsrundor fortsatte dock och fram till 2014 var det i stället Mangold som på olika sätt bistod med sina tjänster. Alluvia-aktien var under en tid även handlad på Mangold-listan, firmans egen marknadsplats.

Under åren har verksamheten i sfären lett fram till en lång rad juridiska tvister, åtal, fällande och friande domar, konkurser men framför allt väldigt många förlorade miljoner. Åklagare har nyligen bland annat väckt åtal mot en av huvudpersonerna. Misstankarna gäller bedrägeri och svindleri. Noterbart är att åtalet även innehåller misstankar om insiderhandel med Alluvia-aktien på Mangoldlistan, ett unikt fall i sitt slag.

Men den kanske mest anmärkningsvärda händelsen var tömningen av IGE Resources kassa i januari 2013, då 50 miljoner kronor betalades ut som ett förskott på en affär med Alluvia Mining. Två personer i styrelsen dömdes senare till fängelse för grovt trolöshetsbrott. Mangold hade en nyckelroll i pengaflödet då de 50 miljonerna först fördes över till Mangolds konton som de sedan skickade vidare till en rad olika mottagare, bland annat till det bolag som stått för den kortfristiga finansieringen när sfären köpte en kontrollpost i IGE. En sorts Trustor-affär i miniatyr.

Mangolds konton användes också när bolaget Gulf Resource Capital (GRC) på Brittiska Jungfruöarna 2014 dök upp som en räddande ängel och skulle ordna en hett efterlängtad finansiering till den krisande gruvverksamheten. En lång rad obligationer befann sig då i default och investerarna hade utlovats en lösning. Ett antal tiotals miljoner kronor togs in genom lån i ett första skede och planen var att göra en större kapitalresning, men planerna avbröts. Det framkom senare att GRC använde sig av en förfalskad garanti från ett stort europeiskt försäkringsbolag som säkerhet för lånen. Några pengar har de svenska investerarna inte sett röken av sedan dess.

När Per-Anders Tammerlöv beskriver Mangolds roll i härvan är han tydlig med att påpeka att firman vare sig var inblandad i sfärens verksamhet eller sålde de aktuella investeringsprodukterna. Mangold agerade mellanhand och emissionsinstitut mellan investerare och bolag som de gör i ett stort antal fall varje år. Ingen Mangold-anställd har heller varit föremål för brottsutredning eller åtal.

– Men det är klart att jag mår dåligt när jag ser att folk har förlorat pengar. Det är ju aldrig bra för oss.

När det gäller IGE Resources säger Tammerlöv att man vid tidpunkten inte hade skäl att betvivla att det var en korrekt affär som skulle genomföras. Betalningen gjordes också på styrelsens uppdrag, en styrelse som företrädde ett noterat bolag.

– Det där har varit en tråkig historia och självklart hade man kanske agerat annorlunda med facit i hand, det går inte att säga annat.

***

Trots de turbulenta affärerna och kontroversiella transaktionerna visar Affärsvärldens genomgång av Finansinspektionens arkiv inga spår av någon tillsyn av enskilda fall de senaste tio åren. FI har fokuserat på Mangolds rutiner och organisation men exempelvis inte gjort några egna penningtvättskontroller.

Det hindrar inte att Mangold har fått smaka på riktigt besk medicin från tillsynsmyndighetens sida. Det började 2013 när FI utdelade en sanktionsbot på 6 miljoner kronor efter en undersökning av hur Mangold hanterade kundskyddsreglerna och allmänt följde reglerna för styrning och kontroll av verksamheten. Beloppet fick flera ögonbryn att höjas på marknaden, vissa beskriver det som en signal till branschen att FI var redo att ta i med hårdhandskarna.

Per-Anders Tammerlöv säger att händelsen blev ett ”wake up call”, vilket gjorde att Mangold vidtog en rad åtgärder för att stärka organisationen. Externa rådgivare kopplades in, styrelsen prioriterade uppföljningen och compliance-funktionen byggdes ut.

– License to operate är det viktigaste vi har. Det kommer på alla platser på topp fem. Det spelar ingen roll hur bra du är om du inte har tillstånden kvar.

– Fram till i dag har vi gått från en till fyra på compliance. Om vi var underinvesterade för tio år sedan så är vi kanske på marginalen överinvesterade i dag. Vi har också tittat på Uppdrag granskning, det är viktigt att det blir rätt även för oss, vi måste rannsaka oss själva och göra jobbet.

I slutet av 2015, två år efter sanktions­ärendet, tyckte Mangold att de fått ordning på grejorna och stack ut huvudet rejält med en ansökan om att få bli bank, precis enligt planen som utlovades vid börsnoteringen. Möjligheter att kunna ge krediter till företagskunderna, exempelvis brygglån inför en nyemission, lockade Mangold. Just denna möjlighet har nämligen främsta konkurrenten Erik Penser Bank.

En annan aspekt av att bli sin egen bank är att beroendet av andra banker skulle upphöra. Fram till 2013 arbetade Mangold med Danske Bank. I dag är det i stället Swedbank som servar med banktjänster. Kunderna har sina egna konton och depåer i Mangolds eget system, men när pengar väl ska flyttas görs det via Mangolds konton hos Swedbank.

Finansinspektionen hade dock ingen överdriven brådska att pröva ansökan om banktillstånd. Först inleddes en uppföljning av sanktionen 2013 där FI konstaterade att man var nöjd med de vidtagna åtgärderna. Sedan ställdes krav på att Mangold skulle stärka kapitalbasen, vilket uppfylldes. Då hade det redan gått ett år. Sedan följde nio månader av skriftväxling. Först i april 2018 var FI klara med prövningen och resultatet blev ett blankt avslag. Enligt myndigheten förväntades inte Mangold uppfylla kraven enligt lagen om bank och finansieringsrörelse.

– Vi tyckte att vi fullföljde allt som de ville ha informationsmässigt. Sedan gör de en bedömning och den respekterar jag. I mina kläder har jag inte råd att överklaga. Hade jag varit miljardär hade jag förmodligen gjort det. Men jag har svårt att se uppsidan med att processa med FI. Vi accepterar att det är de som bestämmer och det rättar vi in oss efter, säger Per-Anders Tammerlöv.

För närvarande ligger frågan om banktillstånd på is. Under det senaste året har Mangold i stället utökat tillståndsportföljen inom valutahandel och det finns andra tillstånd att söka, exempelvis för att driva kreditmarknadsbolag. Per Åhlgren konstaterar att både sanktionsärendet och bankprövningen har varit tuffa för Mangold men att de samtidigt inneburit ett lyft för organisationen när det gäller resurser och rutiner. Långsiktigt har det varit en värdefull investering.

– Det var dyrt med bankansökan men vi har lärt oss ohyggligt mycket på den. Kanske är det den som gör att vi överlever långsiktigt medan andra som inte gjort jobbet försvinner. Det känns samtidigt inte lika nödvändigt med en banklicens som vi trodde att det var. Jag tycker att vi har utvecklat affären bra ändå.

Mangolds investering i Skandinaviska kreditfonden är ett sätt att närma sig kreditmarknaden utan eget banktillstånd. Fonden lånar ut pengar med löptider på mellan tre månader och fyra år till företagskunder. Fondstorleken är i dag närmare 4 miljarder kronor. En ny underfond, Nordic Factoring Fund, som enbart ska rikta in sig på factoring, har precis också dragits i gång. Noterbart är att Norra Finans Holding är delägare i factoring-fonden, bolaget hade intressen i Remium som fick sina tillstånd indragna av Finansinspektionen efter vidlyftig utlåning.

Delägarskapet i kreditfonden är ett sätt att skapa andra intäktsströmmar än den arvodes- och provisionsbaserade modell som dominerat hittills. Det gäller även för delägandet i Resscapital, en alternativ investeringsfond med inriktning på amerikanska livförsäkringar, sedan förra året. I Resscapital följde Mangold i fotspåren av Per Åhlgren som redan var delägare i bolaget sedan tidigare.

Det var inte första gången som Mangolds och Per Åhlgrens affärsintressen sammanfallit. Studerar man Mangolds kundlista och Per Åhlgrens aktieportfölj hittar man ett flertal överlappningar. I bolaget Gomobile nu har han byggt upp en värdepappersportfölj som 2017 värderades till 239 miljoner kronor, ej inräknat det knappt 30-procentiga innehavet i Mangold. Stora innehav som Auriant Mining, Strax, Addvise Grop, Oasmia och Wesc är eller har alla varit kunder hos Mangold.

Per Åhlgren säger att Mangold arbetar efter en strikt likabehandlingsprincip där varken han eller någon annan kund ska få några fördelar. När styrelsen får rapporter om offertflödet för framtida uppdrag så är exempelvis materialet avanonymiserat.

– Om jag får en fråga om en garanti så är jag inte bättre förberedd än vad någon annan är. Och alla skärs ner på samma sätt om det kommer in mer pengar. Det var ju en klassiker tidigare i branschen att någon prioriterad kund fick de bra grejorna.

Om Per Åhlgren fastnar för ett bolag går han gärna in stort. Kan han ta en kontrollpost på över 10 eller 20 procent så gör han det. Och att han kan vara riktigt långsiktig visar exemplet Luxonen där han agerade ägaraktivist under många år. I Black Earth Farming var han med och monterade ner verksamheten som ordförande i styrelsen, en process som snart är helt slutförd.

Han förvaltar sin portfölj själv men beskriver sig långt ifrån som någon daytrader.

– Jag är gammal optionsmäklare, så om det är något riktigt överdrivet som hänt på marknaden kan jag ställa lite puts, men jag håller inte på och handlar med aktier kortsiktigt.

***

Både Per Åhlgren och Per-Anders Tammerlöv förmedlar bilden av en verksamhet som mognat betydligt de senaste åren. Mangold har blivit bättre på att sålla agnarna från vetet. En stabilare affär gör också att varje enskilt uppdrag inte blir lika viktigt.

– Vi tackar nej till många. Vi kan inte sätta ut något på marknaden som vi själva inte tror på. Urvalsprocessen är mycket hårdare i dag, vi kanske träffar tjugo bolag och så blir det affär med ett. I dag har vi råd att inte ta uppdrag och kanske avsluta sådana som redan påbörjats där vi känner att något inte stämmer. Den lyxen hade vi inte i början, säger Per-Anders Tammerlöv.

Ett sådant exempel från våren 2019 är bolaget Ridercam där Mangold avbröt ett noteringsuppdrag på First North i ett sent skede. Då fanns redan ett memorandum och ett erbjudande ute där Ridercam värderades till 170 miljoner kronor post-money. Den som tittade på Ridercams affärshistoria och teknikplattform, en videolösning för att spela in åkturer på nöjesfält, förstod snabbt att det hade kunnat bli en riktig kalldusch för investerarna.

– Vi har avslutat uppdraget, det var ett typiskt exempel där det framkom saker i processen som gör att vi inte bedömer att det är möjligt för i varje fall Mangold att genomföra uppdraget, säger Per-Anders Tammerlöv.

En annan aktuell surdeg är konkursen i fastighetsbolaget Albert Hansson Finans och Fastigheter där Mangold varit med och arrangerat en kredit. Långivarna har under våren hört av sig med ett krav om kompensation på 19 miljoner kronor. Grundlöst, hävdar Mangold. Det är ännu inte klart vad som blir nästa steg och om det blir en process i domstol.

Men annars har året börjat bra. Per-Anders Tammerlöv är särskilt nöjd med att private banking-delen har vänt till svarta siffror efter flera år av investeringar. Inte minst har det varit bra tryck på värdepappersaffärerna. Och återkomsten för kryptovalutorna har satt fart på certifikataffären igen. Mangold har också sent om sider sjösatt sin egen tjänst inom uppdragsanalys. Och så letar man nya affärer, de små tårtbitarna på marknaden där Mangold kan få utväxling för sina styrkor.

Firman letar också efter personal. Just nu är den mest brännande frågan att hitta en ny CFO sedan Alena Panotzki sa upp sig i mars efter bara drygt ett halvår på posten. De senaste åren har Mangold också haft en konstant rotation på compliance-posten, något som Per-Anders Tammerlöv nu hoppas ska vara över. Mangold har historiskt rekryterat flera compliance-ansvariga från bland annat Finansinspektionen men också snabbt fått se dem sugas upp av större konkurrenter.

– Personalfrågan är fortfarande vår största utmaning. Perspektivet för en 28-åring i dag är inte en anställning till pensionen. Man jobbar här ett till tre år, sedan går man till ett nytt fint jobb någon annanstans. Samtidigt har vi lyckats bra med vissa interna rekryteringar och även fått en del hemvändare som kanske sett att gräset inte är grönare på andra sidan.

– Men det är speciellt att jobba på Mangold eftersom du är väldigt synlig i vår organisation, det går inte att tomta runt i korridoren och inte leverera. Det är högt tryck på alla anställda här i firman, alla måste ta ett stort ansvar, annars funkar det inte.

Per-Anders Tammerlöv, vd Mangold.