Utbränd finansman skriver bok

Boken ”Maneater”, med underrubriken ”en finanslirares inre resa”, var egentligen aldrig tänkt att publiceras, säger Tommy Jacobson.

”Hela projektet började med mina dagboksanteckningar som tillkom i terapeutiskt syfte, som ett led i mitt arbete med att förstå vad det var som hade hänt.”

Hans historia, som så småningom blev den bok som idag landar på bokdiskarna, spänner över ett helt liv; från en barndom med en alkoholiserad far, via klättrande på finansvärldens karriärstegar, till det att han 1991 tillsammans med några kollegor, grundade Trevise Bank – som sex år senare såldes till danska Unibank och idag ingår i Merita Nordbanken.

Öppet och självutlämnande berättar han om möten i maktens korridorer med Anders Wall och Erik Penser, den egna karriären, spruckna kärleksförhållanden längs med vägen och den slutliga kraschen som ledde till psykakuten på Huddinge sjukhus.

Idag har han lämnat sina uppdrag i Trevise och drar i början av nästa år igång ett nytt eget företag, Quesada AB, tillsammans med en av vapendragarna från Trevise-tiden, Sune Nilsson.

”Jag kan inte säga så mycket om hur vi kommer att jobba ännu, men det handlar om finansiell rådgivning och vi ska ha ett fåtal kunder och max tio anställda. Jag ska göra allt för att jobba på ett bättre sätt den här gången, jag har till och med bokat av en dag i veckan för att ägna mig åt hästar – som är mitt nya stora intresse i livet”.

Varför gick det så långt som till ett psykiskt sammanbrott?

”För mig var det framförallt inre faktorer – prestationsångest, hävdelsebegär och en jäkla revanschlusta. Det där började ganska tidigt i mitt liv och slutade verkligen i en total katastrof – långt ifrån den machomyt som jag tror att många i näringslivet odlar om sig själva. Något mindre macho än att ligga på ett golv och vara helt apatisk, med kroppen förlamad och vara övertygad om att man ska dö kan jag inte tänka mig.”

Allvarlig överansträngning blir ett allt vanligare fenomen i näringslivet, vilka är de tre viktigaste varningssignalerna man ska ge akt på hos sig själv?

”Att man sover dåligt är den första; svårt att somna, vaknar på nätterna, kan inte hejda alla tankar som snurrar i huvudet. Koncentrationssvårigheter är den andra; för mig gick det så långt att jag kunde sitta i ett samtal med tre personer och efteråt inte kunna hålla isär vem som hade sagt vad. Den tredje är mer påtaglig; man kräks på morgnarna som följd av obehagskänsla och ångest.”

Vad skulle kunnat få dig att dra i nödbromsen innan det gick för långt?

”Tyvärr tror jag inte att något hade kunnat få mig att göra det och det är en del av själva problematiken. Innerst inne är man jävligt rädd för att behöva ändra på den uppfattning man har om sig själv, man vill inte se att man faktiskt inte står pall och vill inte se att den egna glorian hamnar på sned. Jag hade ända sedan jag var liten levt efter devisen att ensam är stark och att själv är bäste dräng och det var tufft att inse att det inte var så. Att man tror att man är oumbärlig hör också till sjukdomsbilden; även när jag var som sämst hade jag oerhört svårt att släppa kontakten med kontoret.”

Utbrändhet är ett begrepp som det går allt mer inflation i, hur ska man göra för att få folk att ändå ta det på allvar?

”Jag tror att jag under åren har stött på en del som varit riktigt illa däran men om vilka det sagts att de är deprimerade eller har spårat ur. Idag är det tvärtom, idag säger hårt när alla att de är ’lite utbrända’, men utbränd är inget man blir i små doser. De som är riktigt illa däran pratar sällan om det.”