Varför är du så arg, Jan Carlzon?

När Jan Carlzon, f d SAS-chef och en av Sveriges första affärsänglar, utfrågas på Veckans Affärers frukostklubb är han som vanligt solbränd, leende och mycket slipad. Men rätt arg.

”De rykten som florerar i medierna just nu är förjävliga och jag känner mig oerhört kränkt. Jag tål rätt mycket och jag har inget emot att bli granskad på sakliga grunder. Men att jag skulle fått sparken är helt fel. Styrelseledamöter sparkas inte under pågående mandatperiod och vi har inte haft någon bolagsstämma som bestämt sig för att avsätta mig. I samband med fusionen mellan Cell och Mandator beslöts att jag skulle sitta som ordförande under de första sex månaderna. Under tiden skulle vi söka en extern styrelseordförande, gärna av internationell tyngd, och Lars O Pettersson skulle vara arbetande vice ordförande. När månaderna var till ända och jag flyttade till London hade vi ännu inget nytt namn och då föll det sig naturligt att Lars O Pettersson klev upp.”

Att han sedan fyra veckor är bosatt i London, ska ses som ett statement å Ledstiernans vägnar, menar han, och tillbakavisar skarpt påståenden om skatteflykt.

”Jag betalar fortfarande skatt i Sverige, men befinner mig i London av praktiska skäl. Eftersom Ledstiernan vill ha internationella investerare när det kommer till andra och tredje finansieringsrundorna för våra portföljbolag är det nödvändigt att vi finns så nära marknaden som möjligt.”

Att Ledstiernan, som så många andra riskkapitalbolag, fått se sin aktiekurs gå i backen senaste tiden är inte heller något som får honom att ligga sömnlös om nätterna. Men med 550 Mkr i kassan bromsar bolaget nu sina nyinvesteringar. ”Vi har som mål att ge våra aktieägare minst 50 procents avkastning per år, och att visa upp de underliggande värden vi har i portföljen. Det gör vi inte genom att gå in i nya bolag utan genom att vårda de vi är inne i. Under nästa år kommer vi att börja göra exits i en handfull av våra bolag, då får vi prislappar på dem vilket ger marknaden ett bättre underlag för att värdera aktien.”

Som en av Sveriges första affärsänglar gick han tidigt in i e-handelsföretaget Boxman, som är ett av de bolag som nu får stå symbol för dotcom-döden.

”Jag har inte sålt en enda aktie i Boxman, jag står mitt kast. Men Ledstiernan tog 1999 ett policybeslut att inte gå in i business-to-consumer-bolag, mycket på grund av att det hade gått inflation i begreppet, vilket känns bra. Svagheten i de bolag som nu går omkull är att de inte är kundstyrda. Det låter som en klichéartad och förenklad sanning men faktum är att det är sant. De stora portalerna som t ex Passagen drevs av att leverantörerna kastade in en massa varor i virtuella skyltfönster, men ur kundsynpunkt finns det bara en handelsplats som är värre; Djeema-el-Fnaa, handelstorget i Marrakech”.

För den som idag vill bli miljonär på internet är det bara en sak som gäller, säger Jan Carlzon – som dock själv inte vill kalla sig en sådan; att äga relationen till kunder i ett väl definierat och nischat segment. Själv är han i full fart med att bygga en tennisportal för Svenska Tennisförbundet, där han sitter som ordförande.

”Det är en helt annan sak än en vanlig portal. Vi har 500 000 medlemmar och lyckas man samla dem har man en mycket intressant och stark målgrupp som är ett kap för vilken samarbetspartner som helst.

Trots att det gått många år sedan ”Riv pyramiderna” har Jan Carlzon fått något av gurustatus inom ledarskap. Och i tider när pendeln svänger tillbaka för den nya ekonomins ledare – Jonas Birgersson avgår och Johan Staël von Holstein och hans imperium jämnas med marken – ler han snett, igenkännande.

”Jag har ingen direkt kommentar till Birgersson. Men om man tror att det faktum att man haussas i medierna ger en rätt att kritisera och mästra ett helt land och dess invånare får man räkna med att pendeln svänger tillbaka. Jag har nog själv många gånger låtit mig förledas och tro att jag är någon. Det är väl samma sak som jag själv är med om nu – fast för fjärde gången