Aapo Sääsk: ”Drakar och affärsänglar med futtiga miljoner räddar inte Sverige”

Sverige var en gång ett kallt och svältande jordbrukssamhälle i en avkrok av Europa. För ett halvsekel sedan hade detta miserabla land mirakulöst hunnit bli det rikaste industrisamhället i världen.

Sverige låg ett tag högst på rankinglistan vad gällde BNP. Bara två andra länder tävlade om pallplats, USA och Schweiz, men inget av dessa två kämpade på toppen med företagsmässiga meriter. USA hade dollarn och Schweiz de internationella bankerna. Sverige däremot hade exportindustrin.

Idag är Sverige nummer 25 i världen och 8 i Europa. Men regeringen lever i förnekelse. Och även större delen av media. Sverige har spårat ur och rullar planlöst ner för slänten.

Det hade kunnat förutses. Jag skrev en hel del om det för mer än ett kvartal sedan.

SamhällsdebattArtikel

Aapo Sääsk om kritiken: ”Vi lovade en börsnotering – men backade”

Ingen bryr sig

Så här lugnt kommenterades utförsbacken i media i somras: ”Sveriges bruttonationalprodukt, BNP, sjönk mindre än väntat i årstakt i andra kvartalet.” Lika lakoniskt konstaterar man att konkurserna blir fler, affärslokaler står tomma och levnadsskillnaderna ökar.

Det går inte ens något katastroflarm när OECD visar att Sverige har den näst högsta ungdomsarbetslösheten i Europa efter Spanien, och en av de högsta i världen.

Välfärden holkas ut. Infrastrukturen förfaller. Vi får allt större marginaliserade grupper, och allt fler hemlösa. Stora bostadsområden förslummas. Bibliotek, apotek och postkontor läggs ner.

”Vi har inte råd” är ett stående uttryck i politiken. Vi måste snåla med resurser till sjukvården, polisen och försvaret. Vi snålar med kollektivtrafiken och har inte råd att hålla rent på stadsgator och i parker.

Men vad är det vi sparar till? Varför har vi ett näringsliv om inte för att skapa välstånd?

Hans Werthén, som gjorde Electrolux till världens största vitvarutillverkare, var en av dem som förde fram svensk industri till ledande positioner i världen. Han är känd för den självklara analysen: ”Vi kan inte leva på att tvätta skjortor åt varandra.”

Skörda frukter av forskning

För att få råd med infrastruktur och välfärd behöver Sverige en stark tillverkande och byggande industri kompletterad med en exportindustri med dagsaktuella, spännande och konkurrenskraftiga produkter.

En grundläggande åtgärd är att vi måste lära oss skörda frukterna av de senaste decenniernas högteknologiska forskningsarbete. Flera undersökningar visar att medan Sverige fortfarande ligger i topp vad gäller forskning är vi dåliga på att utnyttja resultaten.

De världsledande företag som starkast bidrog till svensk välfärd har till stor del sålts till utlandet, antingen hela företagen eller stora delar av ägandet. Vart intäkterna från försäljningen tagit vägen är svårt att säga. Men de satsades uppenbarligen inte i nya, starka, svenska företag med global potential. Vi har sålt våra tillgångar men inte investerat vinsterna i något produktivt.

Ett antal lyckade satsningar av typen Spotify och Klarna har gjorts, men det handlar om företag som inte kräver så stora initiala investeringar. De flesta företag i Sverige som växer idag utvecklar service, många av dem för en inhemsk marknad. Visserligen satsas det numera också stort i företag som förknippas med hållbarhet, exempelvis vätgastillverkning, men det är en trend i hela världen och det råder därför hård konkurrens redan från start. Vi får se hur det går.

Änglar med futtiga miljoner

Hans Werthén blev på sin tid hårt angripen av dåtidens förståsigpåare, men idag ser vi att han var profetisk.

I stället för industri började man tala om ”kunskapssamhället” och gör det fortfarande. En typisk beskrivning hämtad år 2023 (från Almi Invest) är: ”Vi skapar nya affärer ur forskning och innovation. Vi är specialister på kommersialisering genom att erbjuda intelligent kapital i form av affärsutveckling, ett nationellt inkubatorprogram och såddfinansiering av projekt och företag i tidig fas. Det övergripande målet är att stärka den svenska konkurrenskraften och skapa förutsättningar för jobb i fler och växande hållbara företag.”

När det egentligen skulle behövts omfattande kapitalsatsningar i innovationer för att få landet på rätt spår, blev det mode med affärsänglar och inkubatorer vars idé var att ge några futtiga miljoner till en uppfinnare, och ”coaching” med ”intellektuellt kapital”. De offentliga änglarna hade alldeles för få resurser. Och de privata var snåla men ville ändå komma åt så stor del av kakan som möjligt.

Ett tag fanns 80 inkubatorer i Sverige och ett oräkneligt antal affärsänglar. Enligt en beskrivning på ”inkubatorföreningens” hemsida hjälpte de för tio år sedan över 5 000 företag med cirka 72 000 sysselsatta.

Det har inte skett mycket till utvärdering av denna verksamhet, men idag är det tydligt att resultatet blev magert. Och när allt kommer omkring – vilken innovatör tror på änglar och vem vill ligga i en inkubator?

Lider av byråskleros

Medan svenska inkubatorer och affärsänglar har misslyckats med att få fram nya företag, satsar finansvärlden i USA stort på nya bolag. Det finns för närvarande över 500 så kallade unicorns, alltså nya bolag som värderas till över en miljard dollar innan de går med vinst.

Även om vi i Sverige – särskilt Finanssverige – vanligtvis är supersnabba att plocka upp idéer från USA, så har vi inte lärt oss att innovationer behöver stora mängder kapital för att lyckas. I Sverige har det i stället vuxit fram en jättestor och välbetald byråkrati av ”hjälpare”. Det är dessa som kör de svenska innovationerna i botten. Inte av ovilja utan av oförstånd. Vi lider av byråskleros!

Lita inte på drakar som jagar gaseller

Inte bara Werthén var profetisk. Även Richard Dybeck var ofrivilligt framsynt när han år 1844 skrev raderna i nationalsången:

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.

Det är mycket som behöver åtgärdas. Men vad händer?

Att Sverige sackar i välstånd beror till största delen på att industrin sackar. En av anledningarna till detta är att vi alltför sällan odlar fram nya internationella företag. Några av orsakerna till det är i sin tur att:

• Bankerna inte får låna ut pengar utan säkerhet.
• Skattepengar enligt EU:s konkurrensregler inte får användas till att stödja privata projekt eller driva utvecklingsprojekt. (Fast de flesta EU medlemmar gör det i smyg.)
• Privata investerare har investeringsmodeller som inte passar långsiktiga projekt.
• Universiteten har generella krav på sig att forskningen ska kunna göra kommersiell nytta, men har inga pengar för att följa upp.

Svensk innovationspolitik litar för mycket på draknästen som jagar gaseller.

Aapo Sääsk är innovatör, samhällsdebattör och grundare av flera företag utifrån egna och andras uppfinningar. Han är VD för Scarab Development, vars dotterbolag främst ägnar sig åt vattenreningslösningar.