Krönika Svensk politik
Ansvarsfrihet
”Success has many fathers and failure is an orphan” brukar det sägas. Det är kanske därför de som suttit i eller tjänat som underlag till regeringen de senaste åtta åren talar väldigt lite om det förflutna.
”Sverige kan bättre” lyder till exempel Socialdemokraternas framåtriktade valslogan. På så sätt går man liksom i opposition mot sig själv. Eller ”Alla skall med när Sverige ställer om” som Miljöpartiet utropar efter att ha varit katalysatorn för skenande elpriser och bränslepriser vid pump.
Och jag vet, det är mycket roligare att tala om framtiden än att älta historien, jag borde skrivit en sån krönika. Men för att förstå vart vi är på väg måste vi först förstå hur vi kom hit. För det är tveksamt om Sverige någonsin stått inför så många problem som akut måste lösas. Visst finns det externa faktorer som påverkat oss men i huvudsak är de svenska problemen hembakade. Låt oss gå igenom ingredienslistan (jag tar mig friheten att länka till tidigare krönikor som går lite mer på djupet):
Energipolitiken
De skenande elpriserna är naturligtvis till del en frukt av Rysslands invasion av Ukraina och de effekter detta fört med sig för till exempel Tyskland. Eftersom Europa numera är en gemensam elmarknad påverkar det också Sverige.
Men detta hade kunnat motverkas rejält om inte regeringen lagt ner två kärnkraftverk under den gångna mandatperioden. Reaktorer som åtminstone i ett av fallen hade kunnat drivas i 50 år till (enligt Vattenfall). Miljöpartiet har till exempel berömt sig själva för att hårt och medvetet ha arbetat för nedläggningarna. Helt förutsägbart har det lett till skenande elpriser och till och med möjliga avstängningar av elen i vinter på grund av effektbrist. Detta trots att Karlshamnsverket eldar olja i en aldrig tidigare skådad takt. Vi har således bytt fossilfri energi mot rena koldioxidfesten.
Tyvärr finns det ingen quick fix. Feberdrömmar om havsbaserad vindkraft kan tidigast realiseras på mitten av 2030-talet. Ny kärnkraft måste byggas så snabbt som möjligt men även det ligger sannolikt minst 5 år framåt i tiden. Problemet med att låta Miljöpartiet styra energipolitiken (och för all del de flesta politiska områden) är att man blandar ihop framtiden med nuet utan ha någon brygga dem emellan. Eller enkelt uttryckt: det är korkat att stänga ner el innan man har andra alternativ. S borde ha vetat bättre.
Bränslepriser
2014 var oljepriset på samma nivå som det är idag. Då var priset vid pump 14 kronor per liter att jämföra med 24 kronor idag. De höga bränslepriserna är således inte ”Putinpriser” utan frukten av medvetna politiska beslut som höjda skatter och den så kallade reduktionsplikten, det vill säga iblandning av biobränsle i bensinen/dieseln.
Invandring och integration
Flyktingkrisen 2015 innebar att Sverige tog emot flest flyktingar relativt befolkningen av EU:s länder och bland de flesta även i absoluta tal och invandringen ligger fortfarande på historiskt höga nivåer.
Det är både sympatiskt och humanitärt att ta emot människor i nöd men det förutsätter att man lyckas integrera de som kommer hit, det vill säga att de får jobb, lär sig språket och så vidare. Misslyckandet med detta har spillt över till många andra politiska områden som arbetslöshet, bidragskostnader, kriminalitet och skolan.
Lag och ordning
I varje regeringsförklaring sedan 2015 har det utlovats att gängen ska knäckas. Utvecklingen har dock gått i motsatt riktning och Sverige är idag i Europatoppen vad gäller skjutningar och det enda landet där skjutningarna ökar. Antalet poliser per capita är emellertid på samma nivå som 2014.
Den största stötestenen här är den syn på såväl förövaren som offer som genomsyrat det svenska rättsväsendet i allmänhet och socialdemokratin i synnerhet sedan mitten på 1900-talet och som fortfarande omhuldas i minst samma utsträckning av Miljöpartiet, Vänsterpartiet och huvuddelen av Sveriges kriminologer. Genom detta har olika typer av rabatter (mängdrabatter, åldersrabatter etc) gjort att straffskalorna helt enkelt inte tycks vara tillräckligt avskräckande för att stävja brottsligheten.
Arbetslösheten
Ett återkommande löfte från regeringshåll sedan 2014 har varit att Sverige ska ha ”Europas lägsta arbetslöshet”. Tyvärr har utvecklingen gått i motsatt riktning och Sverige har istället Europas 4:e högsta arbetslöshet efter Grekland, Spanien och Italien.
Därför är det anmärkningsvärt att det inom vissa branscher råder en skriande brist på arbetssökande, bland annat restaurangbranschen (som har relativt låga inträdesbarriärer) har påpekat att det är svårt att rekrytera eftersom det inte lönar sig att arbeta i relation till de bidrag som står till förfogande.
Bidrag vs skattesänkningar
Den generösa bidragspolitiken tycks alltså stå i vägen för sysselsättningsmålen. Statens har de senaste åtta åren förstärkt sin ställning visavi medborgarna genom höjda skatter och höjda bidrag av olika slag. Ett talande exempel är de ovan nämnda bränslepriserna där pålagor på motsvarande 10 kronor påförts de senaste åtta åren där man i gengäld ska få ett bidrag för att klara av att betala dem. Det kanske hade varit enklare att sänka skatten.
Det spretiga regeringsunderlaget de senaste åren har också inneburit att man inte kunnat komma överens om i stort sett några besparingar i budgeten. Istället fick de många utgiftsökningarna som krävdes för att hålla alla i laget på gott humör finansieras av skattehöjningar. Detta i ett land som redan har världens fjärde högsta skattetryck.
Det är ju inte helt obegripligt att Socialdemokraterna vill fjärma sig från allt detta. Sannolikt hade de fört en annan politik om de hade haft egen majoritet, men det gäller ju alla partier. Så med allt vi vet (S har i skrivande stund, cirka 2 veckor för valet, ännu inte lanserat något valmanifest) och det sällskap man tänker regera med (vilket ju är detsamma som de senaste 8 åren), är allt vi kan bara förvänta oss ”more of the same” vid en rödgrön valseger.
Staffan Salén är företagare och VD för Salénia AB.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor