Danmark vs Sverige: 1-1

Elnäts- och bredbandsbyggaren Netel gjorde en ganska anonym börsnotering hösten 2021. Nu i maj 2023 är Netel desto mer i rampljuset men av oönskad anledning. Det började med en dålig kvartalsrapport där det bland annat framkom att Netel gör stora förluster i Finland på grund av att Netel skrivit idiotiska kontrakt.

DANSK SKALLE MOT FINSK FLOPP

Detta stolpskott hade förmodligen passerat ganska obemärkt förbi om det inte varit så att en av de närmast sörjande ägarna var Lannebo Fonder med förvaltaren Carsten Dehn.

Frågestunden vid Netels rapportpresentation övergick till att danske Carsten Dehn korsförhörde Netels VD Ove Bergkvist om detaljerna kring Netels kontrakt. När vidden av Ove Bergkvists inkompetens blev uppenbar så fick VD och CFO skarp kritik av Lannebos förvaltare.

Carsten Dehn har utan tvekan rätt i sak. I Netels bransch löper kontrakten över många år med enorma åtaganden för leverantören. Att då skriva kontrakt utan inflationsskydd är korkat och vårdslöst.

SVENSK SKÖRHET

Dagens industri skrev läsvärt om Carsten Dehns totalsågning av Netels ledning. Därefter blir historien direkt bisarr. Netels styrelseordförande Hans Petersson attackerar Carsten Dehn och kallar hans kritik av Netels inkompetens för ”ett vidrigt personangrepp”. Petersson är särskilt upprörd över att Lannebos förvaltare lyft fram Ove Bergkvists bakgrund som konsult.

”När VD blir beskylld för att vara konsult… Det är inte så trevligt”, säger styrelseordföranden till Di och fortsätter:

”Tonen var oanständig.”

Är detta satir på hög nivå? Med udden riktad mot svensk överkänslighet mot kritik och vår flathet inför misslyckanden? I så fall är det roligt.

ÅRETS SPARPROFIL?

Afv samarbetar för övrigt med Lannebo Fonder i tävlingen Årets Sparprofil. Och jag vill på stående fot nominera Carsten Dehn till denna ärofulla utmärkelse. Detta är väl halvt på skämt men också allvarligt menat.

Det är ju helt rätt att som Carsten Dehn vara rak och tydlig i att utkräva svar och ansvar från börsbolag som agerar underligt. En VD måste tåla kritik. Hur man hanterar berättigad kritik är ett särskilt lackmustest av en persons karaktär.

Jag har i tidigare krönikor varit inne på att den svenska konflikträdslan är oerhört skadlig eftersom den ofta leder till man slätar över problem. Om man inte går till botten med saker så missar man både ansvarsutkrävande och, än viktigare, chansen att korrigera för framtiden.

TVÅ TYPER AV FEL

Inom forskningen talar man om att det finns två typer av fel när man söker sanningshalten i en hypotes. (Vare sig hypotesen handlar om VD-ansvar, affärsstrategi eller något helt annat.)

• Fel av typ I är en så kallad Falsk Positiv. Alltså att man förkastar en hypotes som egentligen är sann.
• Fel av typ II är en så kallad Falsk Negativ. Alltså att man inte förkastar en hypotes som egentligen är falsk.

Under den akademiska språkdräkten så är detta ramverk universellt användbart varje gång man utifrån ofullständig information försöker bedöma vad som är sant eller falskt. Det klassiska exemplet är när åtalade står inför domstol. Risken att fälla en oskyldig (Fel av typ I) måste vägas mot skadorna av att fria många skyldiga (Fel av typ II).

Ett Afv-nära exempel är aktieanalys. Risken att sätta Köp på en dålig aktie (Fel av typ I) måste vägas mot nesan i att inte ha köpråd på många bra aktier (Fel av typ II). Samma logik kan också tillämpas på andra processer som syftar till att bedöma kvalitet eller andra egenskaper. Exempelvis granskning av börsnoteringar.

BÖRSNOTERING SOM NÅLSÖGA

Tabellen intill visar schematiskt vad regler och krav kring en börsnotering kan innebära för bolag. Dessa kan vara ”bra” eller ”dåliga” men vi kan aldrig säkert veta vilket bolag som är vad.

Alla är i princip överens om att det är önskvärt om de dåliga bolagen aldrig når börsen. För att undvika detta (FEL av typ II i tabellen) så finns det en lång rad lagar, regler, normer och processer som syftar till att skilja agnarna från vetet.

LÖGNHALSEN I MEEW

Men det funkar inte i 100% av fallen. För att återknyta till Danmark så pågår där nu en oväntat stor debatt om noteringsregler med anledning av det lilla mikrobolaget Meews misslyckade IPO i mars i år. Kortfattat så visade det sig under teckningsperioden att Meews grundare ”Dr” Armin Kavousi var en riktig lögnhals. Dansk ekonomipress uppdagade allvarliga lögner om bland annat:

• Examina
• Forskning
• Kunder
• Teknikhöjd
• Idrottskarriär

VD Kavousi avgick och någon dag senare drogs noteringen tillbaka. Aktien började aldrig handlas på Spotlight (som för övrigt är en initiativtagare och sponsor av Afv:s IPO-guide) och ingen investerare förlorade några pengar. Men givetvis är hela Meew-soppan rejält pinsam för alla inblandade inklusive Spotlight och alla rådgivare.

”Jag har väldigt röda öron”, som en höjdare på Dansk Aktionärsförening, som också haussat Meew inför noteringen, uttryckte det.

REGLERA ELLER ACCEPTERA

I Danmark höjs nu röster för att skärpa reglerna för att förhindra repriser på Meew. Frågan är om det är klokt. De senaste åren har det bara skett enstaka börsnoteringar på danska småbolagslistor att jämföra med hundratals i Sverige. Tittar vi återigen på tabellen ovan så förefaller det alltså väldigt troligt att det i Danmark förekommer ett stort antal FEL av typ I. Alltså bra bolag som väljer bort börsen.

InvestorArtikel

Investors chefsjurist: ”Regelbördan har ökat dramatiskt”

En viktig insikt är att Typ I- och Typ II-felen alltid hänger ihop som luften i en ballong. Klämmer man till i ena ändan så kommer luften (risken för fel) obevekligen pressas över till andra ändan. Annorlunda uttryckt: Har man en nollvision för dåliga börsbolag (man vill eliminera FEL av typ II) så kommer man sätta kraven så högt att oerhört många bra bolag kommer välja bort byråkratin och kostnaderna som en sådan börsnotering innebär (alltså skenar antalet FEL av typ I). Och vice versa.

DANMARK VS SVERIGE: 1-1

Det är mer än bara Öresund som skiljer Sverige och Danmark. Vi i Sverige borde ta efter Carsten Dehn när det gäller att kalla en spade för en spade. Men i Danmark borde man å andra sidan fundera över om inte den svenska modellen för börsnoteringar ändå är lite bättre i längden. Har man nolltolerans för småbolagsskandaler så kastar man med badvattnet samtidigt ut möjligheten att få en rik fauna av börsnoterade småbolag.