Kapitalskatternas återkomst

Allt fler ekonomer pekar på växande ojämlikhet som förklaring till sjunkande tillväxt och produktivitetsutveckling. Samtidigt ska bördorna för coronapandemin fördelas, vilket gör att kapital- och förmögenhetsskatt åter kommit i ropet.
Foto: Jessica Gow/TT

De flesta som intresserar sig för ekonomi i stort och smått har någon gång spelat och fascinerats av sällskapsspelet ­Monopol. En fri spekulation är att flertalet av dem som sedermera även skolat sig till ­ekonomer ansåg sig vara ganska duktiga på­­ det. Jag hör till dem.
Vinnarstrategin var och är ganska självklar. I spelets inledning gäller det att ta risker. Köpa allt man kommer över. ­Därefter vidtar förhandlingsfasen, där det gäller att komma över par av gator för att kunna ­börja bygga hus och helst hotell. Kort och gott gäller det att snabbt få till ett bra kassaflöde. De billiga gatorna Västerlångg­atan och Hornsgatan, strategiskt placerade vid avlöningsstationen GÅ var en bra början, liksom stationerna.

Efter ett tag så började speltempot mattas och spelets vinnare och förlorare började kristalliseras ut. De som börjat sladda ­efter, kunde slå ihop sina sargade fastighetsportföljer, men efter några timmar så var vinnaren klar. Jag vill minnas att jag ofta vann. Den ende som kunde matcha mig, i mitt minne, var en kompis som införde ­krediter. Han utfärdade skuldebrev i stället för att betala kontant. Han gjorde senare karriär i fastighetsbranschen.

Spelet hade i sin ursprungliga form när det lanserades i början på 1900-talet ett ­pedagogiskt budskap, att visa vad som ­händer om tillgångar, i det här ­fallet ­fastigheter, koncentreras till allt ­för få ­händer. Någon får monopol och kan ta ut ockerhyror. Att betala 40 000 kronor för att bo på hotell på Norrmalmstorg är ­fortfarande dyrt, och kanske att betrakta som ocker.

 

”Det ökade utbudet av krediter, pengar, har pressat priset på pengar, vilket gjort att trycket har ­kunnat hållas uppe. Men enligt dessa ekonomer så når ekonomin förr eller senare ”­skuldmättnad”, eller mera ­drastiskt ”skuldfällan”. ”Game Over” för att prata Monopol.”

Monopolspelet ville popularisera ekonomen Henry Georges teser om att a­llt för stor ägarkoncentration ledde till ­övervinster, det nationalekonomin ekonomer kallar ”rent”, det vill säga den avkastning som överstiger kostnaderna för nedlagt arbete, kapitalförslitning och en marknadsmässig ränta. Henry George var starkt kritisk till de monopoltendenser som började uppstå i allt flera branscher, gruvor, järnvägar och stålindustrin. efter det amerikanska inbördeskriget. Men det som han mest riktade sin kritik mot var de vinster som fastighetsägare kunde göra på stigande markpriser. Det mest radikala förslaget var att samhället skulle dra in fastigheters ”rent” i form av skatt.

Men spelet Monopol kan också ­illustrera andra ekonomiska fenomen. Den ekonomiska cykeln. Den första fasen i spelet ­karaktäriseras av en febril aktivitet. På det följer en byggboom, när några av ­spelarna har börjat samla på sig tillräckliga ekonomiska resurser. Men ju längre spelet lider, ju lägre blir den ekonomiska aktiviteten. Till slut stagnerar den. De som sitter på hotellen börjar samla på hög, medan de andra vacklar allt mer för varje tärningsslag. Man skulle kunna se det som att den växande ojämlikheten leder till stagnation. ­Möjligen skulle de som samlat på hög ­kunna öka trycket i ekonomin något genom att, som min gamle kompis, införa krediter.

Bilden av stagnation som framträder på monopolplanen är ganska lik den ­rådande verklighet, som ekonomerna Ludwig Straub, Atif Mian och Amir Sufi målar upp för världens ledande ekonomier. Den växande snedfördelningen av inkomster och kapital är enligt teorin huvudorsaken till det ekonomiska fenomen som Ludwig Straubs kollega Larry Summers benämnt ”secular stagnation”.
De rikaste inkomstskiktens mycket stora finansiella sparande har de ­senaste ­decennierna gått hand i hand med en ­utveckling med sjunkande investeringar och faktorproduktivitet, trots digitalisering och globalisering. Trycket i ­ekonomin har endast kunnat hållas uppe med ­ökande krediter. Det vill säga att ­spararna har byggt upp allt större fordringar på sin ­omgivning och då framför allt ­hushåll i de lägre ­samhällsskikten. Det ökade ­utbudet av ­krediter, pengar, har pressat priset på ­pengar, vilket gjort att trycket har kunnat hållas uppe. Men enligt dessa ­ekonomer så når ­ekonomin förr eller ­senare ­”skuldmättnad”, eller mera drastiskt ”skuldfällan”. ”Game Over” för att prata Monopol.

Det enda sättet att desarmera denna bomb är enligt dessa ekonomer en mer progressiv beskattning av arbete och kapital, inte helt olikt Henry Georges teser. Räkna med att dessa teser kommer att få allt mera fotfäste, inte minst när bördorna från ­coronakrisen ska fördelas.

    Annonstorget Premium i samarbete med King Street Media Annonsera här