Populisterna – snart i ett riksdagsval nära dig

Jag är i mataffären och ska köpa tandkräm och det slår mig: Vad många sorter det finns! Jag räknar dem. Det är 36 stycken. 40 om man räknar med olika storlekar av samma sort. Det är möjligt att karies är ett problem idag, även om ”hål i tänderna” känns som något från 80-talet, väl?
Att hålla tänderna rena är år 2020 ett ganska litet problem, som har väldigt många lösningar. Jag börjar kolla runt bland några nätbutiker också och ser att utbudet är närmare hundra sorter för den svenske konsument som vill ha en fräsch trut.

Det är som att utbudet i en kategori växer, i takt med att relevansen i diversifieringen minskar. Alltså, ju mindre gränsnyttan av en ny produkt är, desto större är sannolikheten för att det kommer en ny produkt. Detta kan bevisas genom till exempel pasta, öl och frysta panerade saker av fisk.
Inget av detta är konstigt. I en etablerad kategori behöver man inga förklaringar av grunden i sin produkt, utan kan fokusera på det som (eventuellt) skiljer den från de and­ra. De funktionella attributen är så att säga intuitiva. Eller: Hur du än formar din pasta så fattar folk att de ska koka den och äta den. Oavsett om ditt öl är närproducerat och smakar mango eller importerat från några munkar i Belgien, låter det kluck-kluck-kluck när du dricker det ur flaskan.

Motsatsen är en marknad med få alternativ att välja på, men där skillnaderna kan vara stora. Och det är vad jag tänkte prata om: Den svenska marknaden för rikspolitik. I dagsläget finns här åtta varumärken att välja bland och skillnaderna är, om inte stora, så i alla fall större än skillnaden mellan rigatoni och penne rigate. Ett effektivt etableringshinder säger dessutom att den som inte har minst fyra procent marknadsandel, inte får vara med alls. Trots det är jag ganska säker på att det finns en god chans för den som vill, att kapa åt sig andelar 2022, med ett nyetablerat alternativ.
Jag har ritat in konkurrenterna i en posi­tioneringsmatris. X-axeln är den traditionella höge/vänster-skalan med skatter och fördelningspolitik. Y-axeln är det som kallas GAL/TAN, alltså grön, alternativ, libertariansk/traditionell, auktoritär, nationa­listisk.

Vi ser några saker. Det är till att börja med ganska trångt i låg skatt/TAN-fältet. Kanske överetablerat, till och med. KD bara har sex procent i nuläget och L är under fyra och är alltså på väg ut. Två partier sticker ut, det är V som är ensamma i sitt hörn och älskar skatter. Och det är C som är det enda partiet som verkligen inte älskar skatter. Men som älskar både multikulti och elbilar.
Det finns samtidigt två platser som är intressanta för en lansering av ett nytt parti. Överst till vänster finns det gott om plats för ett vänsterpopulistiskt parti. Och: I mitten finns plats för ett parti som är lite av allt möjligt. Båda dessa platser skulle kunna tas av socialdemokraterna men eftersom de inte ens själva vet var de är eller vad de vill, ser vi det som lediga positioner.

Och så finns det ju ett facit. Jag glömde säga det, men vi vet ju faktiskt vad människor tycker i olika frågor. SOM-institutet vid Göte­borgs universitet släppte tidigare i år sin rapport 2020:35 – Allmänhetens åsikter om politiska förslag 2019. Det är inte en uppvisning i konsekvenstänkande. Till exempel: Bara 5% tycker det är dåligt att öka det ekonomiska stödet till glesbygden. 79% tycker inte att det är bra att minska den offentliga sektorn. Samtidigt är det bara 4% som tycker att det är ett mycket bra förslag att höja skatterna. Det är ingen uppvisning i konsekvent tänkande, det är det inte. Men det är facit.
68% tycker att det vore bra att införa mycket hårdare fängelsestraff. Och 60% tycker det vore bra att förbjuda vinster inom skattefinansierad vård, skola och omsorg.

I ljuset av det ser det ut som att det är det vänsterpopulistiska alternativet som är mest exploaterbart. Tänk bara detta: Att kunna säga ”höj straffen – ordentligt” och ”förbjud vinsterna i skolan” på ett och samma torgmöte. Att kunna prata om satsningar som ska göras i hela landet och en stärkt offentlig sektor. Ja till bilen – men också ja till miljön. Man kan ta väljare från alla andra partier.

Partiet behöver ett namn, det är lite klurigt. Men jag tror att Populisterna är ett ganska bra namn. Det har en negativ laddning som gör det lite spännande och går att få hävstång av. Och rationalen är ju att man bygger grunden i politiken på vad man vet att människor tycker.
Några saker krävs: som att bygga organisationen så att man kan rekrytera smarta personer och attrahera väljare i flera ålderssegment. Kanske ska man likt MP ha delat ledarskap, fast inte i kön utan i ålder. En boomer och en från generation Z. En tankesmedja-gubbe med bra hållning och markerad käklinje och en 22-årig kvinna med en miljon följare på Tiktok.

Just det. Det finns en fråga till att driva. Till skillnad från tråkmånsar som motionerar om att det ska vara färre ledamöter i riksdagen, vill Popu­listerna att det ska vara fler. Många fler! Det skulle kunna vara 999 till exempel, det är en cool siffra. Skälet till det är vi då, oavsett vad vi åstadkommer i övrigt, har skapat 650 nya jobb. Det kan ingen ta ifrån oss. 650 jobb med en snittersättning om knappt
70 000 kronor i månaden. De andra partierna pratar om att skapa arbetstillfällen och öka tillväxten. Populisterna gör det.

Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker, driver bloggen ”Tänk på Döden”