Winsth: Tveksamt om Sverige behöver ett underskottsmål

Det hörs allt tuffare tongångar om att den investeringsskuld som byggts upp under decennier i infrastruktur och försvar måste åtgärdas. Samtidigt efterfrågas åtgärder för att tillgodose de behov som finns inom till exempel rättsväsendet. Överskottsmålet ifrågasätts och det talas om både balansmål och underskottsmål.

Överskottsmålet är ett verktyg i ramverket för långsiktig och hållbar finanspolitik. Frågan är om det nu bör justeras.

I detta sammanhang ska det inte glömmas bort att svenska offentliga finanser är mer volatila än i många andra länder och att vi därmed behöver ha större marginaler. Ett högt skattetryck gör att intäkterna ökar snabbt i goda tider, men också dalar snabbt i sämre tider. Detta samtidigt som ett omfattande socialförsäkringssystem kickar in i en lågkonjunktur med stora utbetalningar.

Den andra sidan av myntet är att om vi ingenting gör minskar statsskulden i relation till BNP över tid i takt med att BNP växer. Låg statsskuld är en styrka inte minst i turbulenta tider, samtidigt som en alltför liten statsskuld är problematisk då likviditeten blir låg. Behöver staten snabbt ta upp en större skuld kan det bli både svårt och onödigt dyrt om likviditeten är begränsad i svenska statsobligationer.

Rusta på bästa sätt

Med det sagt är det långt ifrån allt som fungerar perfekt i Sverige och jag förstår att många efterfrågar politiskt handlingskraft. Men det gäller att tänka till och inte agera överilat. Min poäng är att det inte är säkert att det är mer pengar som behövs eller ens hjälper i alla avseenden.

RiksbankenKrönika

Winsth: Nu har Riksbanken många skäl att sänka räntan snabbt

Istället för att fokusera på hur mycket vi kan låna bör vi snarare reflektera över hur vi rustar svensk ekonomi på bästa sätt. Oavsett finns det ett antal frågor som bör lyftas innan babyn, det vill säga överskottsmålet, kastas ut med badvattnet och ersätts med ett underskottsmål.

• För det första har inte Sverige investerat mycket mindre än andra jämförbara länder i relation till BNP. Tvärtom är de totala investeringarna i Sverige snarare större än i euroområdet och i andra utvecklade ekonomier. De offentliga investeringarna i Sverige har över tid dessutom varit större i relation till BNP än jämfört med övriga nordiska länder, men även jämfört med Tyskland.
• För det andra är det inte självklart att det är staten som är bäst lämpad att finansiera investeringarna. Staten lånar billigt och kan behövas som garant till mycket dyra investeringar som större kärnkraftverk, men i många andra fall kan investeringarna minst lika gärna ske i privat regi.
• För det tredje är det värt att påminna om att mycket av det som ofta lyfts fram i debatten handlar om offentlig konsumtion och inte om investeringar. Konsumtion är det inte lämpligt att låna till. Exempel på offentlig konsumtion är resurser till polis, rättsväsende, men även till stora delar av försvaret. Ytterligare en utmaning är att flera av dessa myndigheter har behov av att skalas upp, men att göra det i snabb takt är svårt då det råder brist på kompetens. Risken är att pengarna inte bidrar till den förändring svenska folket förväntar sig då vi till exempel efterfrågar fler poliser på gatan.

Kan enas om ett balansmål

Det staten kan låna till är investeringar som rustar Sverige och svensk ekonomi för framtiden. Det är välkommet oavsett konjunkturläge då det höjer vår konkurrenskraft och framtida tillväxt. Det kan handla om infrastruktur för energi, väg och järnväg – men framför allt om forskning och kompetensförsörjning.

Att ersätta överskottsmålet med ett balansmål ger runt 20 miljarder kronor per år, vilket motsvarar 0,33% av BNP. Mycket talar för att det är där politiken så småningom landar. Än så länge håller finansministern emot, vilket är väntat och en finansministers jobb. Sannolikt kan emellertid de stora partierna komma överens om ett balansmål.

Omkring 20 miljarder kronor kan tyckas vara ett ansenligt belopp, men i ett större perspektiv är det ett litet, till exempel jämfört med statsskulden som är 1100 miljarder kronor eller statsbudgeten som är närmare 1200 miljarder kronor. Dessa belopp talar vi sällan om och därmed inte heller om hur de stora pengarna används.

Låg tröskel

Alla verksamheter sväller i goda tider och det vore i nuvarande läge lämpligt att lyfta den granskning Riksrevisionen årligen gör av hur effektivt skattebetalarnas pengar används. Oberoende och väl fungerande myndigheter är viktiga i en fungerande demokrati, men de hanterar stora belopp. När svenska folket tänker på extra resurser till polis, försvar eller rättsväsendet är jag rätt säker på att de inte tänker på mer administration.

Det finns myndigheter som kan behöva mer resurser, men den stora faran är att extra miljarder används till kortsiktiga åtgärder för att fiska röster, snarare än till långsiktigt kloka investeringar. Tröskeln för att spendera andras pengar är ofta låg.

Ramverket har tjänat oss väl

Mycket av medias belysning av den politiska debatten idag handlar om det politiska spelet och inte om konkreta åtgärder för att förbättra ekonomins funktionssätt. Det är oroväckande då det är just spelet som gör att skattebetalarnas pengar riskerar att användas till kortsiktiga valvinnare snarare än långsiktigt strategiskt riktiga investeringar.

Att ersätta överskottsmålet med ett balansmål är ingen stor sak och rimligt i nuvarande läge. Men att teckna in underskottsmål när vi har myndigheter som inte klarar att leverera fullt ut på sitt uppdrag, trots stora tillskott, är jag mer tveksam till. I vart fall bör det mer grundligt belysas hur effektivt nuvarande resurser används innan vi ändrar i ett ramverk som tjänat oss väl.

Annika Winsth är chefekonom på Nordea.