E24 granskar: Wallenbergarnas mobilbunker

Det syns på lång väg var Finspångsgatan 48 i Spånga ligger. En gigantisk mobilmast reser sig över något som i förstone mest liknar en säkerhetsanstalt inom kriminalvården.

Höga stängsel med taggtråd högst upp omringar anläggningen. Överallt finns kraftiga strålkastare och varningsskyltar. Den höga stålgrinden glider majestätiskt åt sidan, stridsvagnshindret fälls ned och så är vi inne på området.

I vakten sitter Securitas bakom skottsäkert glas och tar legitimationen i beslag. Vi passerar metalldetektorn och kommer in i själva anläggningen.

Receptionsområdet ser precis ut som ett amerikanskt kontor. Man kan tänka sig långa rader av “cubicles” bakom de höga trädörrarna, men de enda som jobbar här är datorer och växlar. Långa, långa rader av datorer och växlar.

Huset i sig är byggt av amerikansk/engelska Cityreach, ett företag med affärsidén att “hosta” webbsidor på ett mycket, mycket säkert sätt. Efter ett halvårs drift överlät de byggnaden till Hi3G som tog över komplexet den första oktober i fjol för att köra 3G-tjänster, något man tror är en mer lönsam sysselsättning.

För den som gillar infrastruktur har Spångahuet allt man kan önska sig. På 5 500 kvadratmeter ryms alla tänkbara leksaker och säkerhetsinstallationer.

”Det är jättelarmat,” säger Annika Sjöberg, säkerhetsansvarig på Hi3G.

Man får tro henne. Den som lyfter på en golvplatta, eller försöker klättra upp i innertaket utlöser obönhörligt ett larm. Likaså om fel dörr öppnas, eller om den inte stängs inom utsatt tid.

När vi går i de folktomma korridorerna känner vi hela tiden bevakningskamerorna i nacken – de reagerar på rörelse. Överallt står stora salar med brummande datorer. För närvarande är det full fart och massor av människor arbetar intensivt med att få upp systemet. På lastkajen står ouppackade jätteservrar från Sun.

Men om bara några månader kommer det att vara tomt här. Hela huset kommer då att vara arbetsplats för ynka 10 personer, mest vakter. Då kommer det att vara tyst, mörkt och kallt. Lite rymdskepsskänsla. Lite Alien. Huset sänder kalla rysningar nedför ryggraden.

”Själva utrustningen finns i fyra omgångar; en utvecklingsmiljö där vi utvecklar applikationer, två testmiljöer där vi testar och en produktionsmiljö där vi kör det som kunderna ser,” förklarar Jörgen Askeroth som är teknisk direktör på Hi3G.

Vi tittar in i serverrummet. Rader av Superdomes från HP och Starfire från Sun fyller ut det svala och sterila utrymmet. I varje serverskåp får det plats drygt hundra servrar. Det finns massor av skåp. Hur mycket är det egentligen?

”Varje server är som massor av de kraftfullaste persondatorerna på marknaden, lagringskapaciteten är 20-30 Terrabyte, ungefär. Vi har 6 mil fiberkabel bara i det här rummet och vi var tvungna att förstärka golvet för att det skulle hålla,” svarar Jörgen.

I rummet bredvid står rader av Cisco-burkar och Ericssonväxlar och snurrar.

”Det är dimensionerat för miljontals användare. Allt är dubblerat. Det har kostat jävligt mycket pengar,” förklarar han vidare.

Elkonsumtionen motsvarar ungefär vad som går in i Stockholms Central varje dygn och levereras av Birka Energi, vilket får säkerhetsmedvetna medborgare i Norra Stockholm att kippa efter andan. Det har man dock tänkt på. Vi tittar in i batterirummet där 2 000 bilbatterier är snyggt uppradade, vilket klarar att hålla igång anläggningen i en kvart om strömmen skulle gå.

Men då har dieselaggregaten redan dragit igång för länge sedan – det tar mindre än en minut från det att elen försvinner. På innergården står det två marindieslar från Caterpillar, var och en på 2 500 hästkrafter, vilket ger cirka 2 Megawatt styck. En räcker mer än väl, men varför ha två?

”På Cityreach hade man filosofin att om det behövdes en köpte man två,” säger Annika Sjöberg.

Snart ställer Hi3G dit en tredje. Bredvid maskinerna står tre dieselcisterner med 30 kubik i varje som ser till att de tre maskinerna kan gå i tre dygn utan tankning, eller en maskin i nio dygn.

7.500 hästkrafter marindieslar är för övrigt lite drygt vad som sitter i Rederi AB Donsötanks största tanker, den 145 meter långa 18 000-tonaren m/t Prospero.

Dieslarna är skyddade av kolsyresläckare – om något skulle hända. Inne i huset finns det däremot gula varningsskyltar för Inergen överallt. Vad är det?

”Inergen är en gas som suger upp allt syre i luften,” förklarar Annika Sjöberg.

”Det är inte livsfarligt, men man tuppar av.”

Brandlarmet sker på två nivåer. Hela tiden mäts antalet partiklar i luften av en laser. Sker en förhöjning av den mängden går det ett förlarm – det kan ju bero på brand. Därefter går det vanliga brandlarmet – om inte man inte redan då har hittat orsaken och släckt med hjälp av inergenet.

Det är nästan så att man känner för att gå och gömma sig i skyddsrummet – det finns naturligtvis ett sådant. Men då skulle antagligen de specialutbildade securitasvakterna omedelbart ta och kasta ut en.

Jag sätter mig istället ner ett tag i receptionen och undrar vem som skall mata fiskarna i det stora akvariet.

”Det är Malawiciklider,” säger Annika. ”De äter varandra.”

Ekonomi24s reporter har nu fått nog av säkerhet. Men när den tunga stålgrinden slår igen bakom oss kan jag inte motstå att känna på de spetsar som sitter högst upp på grinden. De är vassa.

”Hallå där!” ropar vakten myndigt genom en högtalare.

Johan Jörgensen