Exporten räddar Sverige – igen

Den 23 september väntar ett viktigt evenemang i en mindre ort vid Smålandskusten. Mönsterås bruks 50-årsjubileum är en angelägenhet för några hundra storkunder, men symboliserar också något annat.

Ägarbolaget Södra är världstrea i sitt marknadssegment, och om pappersmassan från Mönsterås hittar kunder till bra priser spelar det en avgörande roll för svensk ekonomi. Exporten är nämligen en jätte i folkhushållet. Den växer två till tre gånger snabbare än den privata konsumtionen och sedan 1990 har dess andel av BNP ökat från 30 till 50 procent.

Men den senaste tiden har bilden förmörkats. Prognosmakare spår att exporttillväxten mer än halveras från nära 5 procent i år till under 2 procent 2009. Att så sker är förvisso inte märkligt. Världsekonomin bromsar snabbt in och det får genomslag även i utlandets efterfrågan på svenska varor och tjänster. Det är också naturligt att de framväxande ekonomierna vinner terräng och att de mogna industriländernas andelar av handeln krymper.

– Den svenska skogsindustrins andel av världsmarknaden slog i taket för flera år sedan. All expansion sker antingen i Latinamerika eller i Asien, säger Leif Brodén, vd för Södra och även ordförande i branschorganet Skogsindustrierna.

Allvarligare är dock att Sverige ser ut att förlora marknadsandelar i snabbare takt än andra mogna industriländer. Minskningen under perioden 1996-2006 var hela 13 procent, enligt Exportrådet. Länder som Tyskland, Danmark, Österrike och Finland klarade sig mycket bättre på världsmarknaden. Sveriges eftersläpning märks inte minst i tillväxtekonomierna.

– Asiens andel av svensk export minskar. Av den totala svenska exportökningen under 2000-talet utgjorde ökningen till Asien försumbara 2,6 procent, säger nationalekonomen Peter Stein som i fjol utredde ämnet på uppdrag av statliga finansieringsorganet Swedfund.

Sveriges export går i huvudsak till Europa och Nordamerika. De tio största marknaderna är i stort sett desamma som de vi hade i slutet av 1990-talet, och dessutom är de produkter som vi exporterar av rätt traditionellt snitt. Under första halvåret 2008 var de största kategorierna maskiner, fordon, telekom- och elektroutrustning, skogsprodukter och stål. Ett ytterligare problem är att pristrenden på det vi exporterar (det så kallade bytesförhållandet) har varit negativ under en följd av år. Sveriges andel av den internationella läkemedelsexporten har minskat med hela 20 procent sedan 1998, enligt Exportrådet. Avancerade produkter som exempelvis riktar sig till de alltmer välbeställda kinesiska hushållen syns knappt alls i statistiken. Peter Lennhag, som driver konsultföretaget Asia Pacific Executive Advisors, har tittat närmare på det här skeendet. Hans siffror visar att av 24 svenska storföretag var det under 2007 bara två (Ericsson och Oriflame) som hade mer än 50 procent av försäljningen i tillväxtekonomierna.

Allt detta indikerar en klart negativ trend i utrikeshandeln. Regeringen anser att utvecklingen är så illavarslande att den beslutat snabbutreda frågan. Exportutredningen under ledning av Ari Kokko, professor vid Handelshögskolan i Stockholm, ska bli klar med sin analys i oktober.

Är då oron motiverad? Ja, om man till exempel betänker att Volvo Personvagnar stänger Torslandafabriken vid flera tillfällen i höst på grund av minskad utlandsförsäljning. Exporten till två av världens tre största ekonomier, USA och Japan, krympte med hela 10 procent första halvåret.

Men det mesta tyder på att farhågorna är överdrivna. Enligt personer som följt Exportutredningens arbete blir dess slutsatser “inte särskilt dramatiska”.

Hur kommer det sig? Ljuger statistiken? Nej, men ämnet är komplext och det är svårt att dra klara slutsatser. Visst är det så att exporten de närmaste åren inte kan driva svensk ekonomi i lika hög grad som förr. Den globala tillväxten väntas ju gå ner till cirka 3 procent 2009 från 5 procent 2007. Att det får effekter på svensk utrikeshandel är självklart.

Vi är dock inte ensamma om att tappa affärer i utlandet. Amerikanska företag har haft god draghjälp av det senaste årets dollarras, men nu börjar effekterna klinga av. Orderingången från exporten minskade rejält i juli och investmentbanken Merrill Lynch spår en “kraftfull minskning i exportefterfrågan”. Banken konstaterar också att USA – liksom för övrigt Sverige – säljer relativt lite till tillväxtekonomierna. Bilden är likartad i euro-området.

Både euroländerna och Sverige har också, på senare år, dragits med urstarka valutor. Att exporten ändå gått så pass bra kan faktiskt ses som ett styrkebevis. Samtidigt är det, som vi har sett tidigare, så att tyska, danska, österrikiska och finska företag lyckats bättre än de svenska, särskilt i Asien. Det finns emellertid förklaringar till denna utveckling.

En av dem är att man riskerar att jämföra äpplen och päron, det vill säga fokusera på procentuell förändring utan att ta hänsyn till storleksrelationer. Och storlek, det har den svenska exporten. 2006 var det svenska varuexportvärdet större än för till exempel Indien (befolkning 1,1 miljarder) och Australien (20 miljoner). Visserligen är det skralt med återväxten. Det startas för få företag och de som drar i gång orkar inte ge sig ut på världsmarknaden i så stora skaror som skulle behövas. Det är oroande på sikt. Nuläget för de etablerade exportföretagen är däremot bra. Att utrikesaffärer varit stommen i svensk ekonomi i ett sekel märks fortfarande runt om i världen. Den som väntar i lobbyn på Radisson-hotellet i Shanghai hör påfallande ofta samtal på svenska. De som är på plats är inte alls bara utsända av stora börsbolag. Stålföretaget Uddeholm, med hemmabas i Hagfors i Värmland men ägt av österrikiska Voest-Alpine, har till exempel sälj- och servicepersonal i hela tio kinesiska städer.

– Fram till och med maj hade stålindustrin ökningar i både tonnage och värde. Det ser bra ut framöver också, tack vare att bolagen är så specialiserade. Inom sina nischer har de ofta andelar på 20-30 procent av världsmarknaden, säger Elisabeth Nilsson, vd för Jernkontoret.

Det kan också finnas andra förklaringar till marknadstappet.

– Jag tycker inte alls att den svenska exportutvecklingen är alarmerande. Sannolikt är en hel del av den export som går till andra länder i Europa insatsvaror som finner sin slutkund i mer expansiva delar av världen, till exempel Asien, säger Håkan Frisén, prognoschef på SEB.

Ett tecken på exportens konkurrenskraft är bytesförhållandet (också benämnt terms-of-trade). Bytesförhållandet varierar efter hur priserna på exporten och importen stiger, respektive sjunker. Får vi mindre betalt för exporten måste det kompenseras med större volym, och här har trenden varit negativ under många år. 2007 kom dock ett trendbrott.

– I fjol bromsades försämringen i terms-of-trade. Under 2008 får vi ingen sådan förbättring, men det beror på att råvaruimporten blivit så mycket dyrare, säger Urban Hansson Brusewitz, prognoschef på Konjunkturinstitutet.

Att bytesförhållandet blivit sämre de senaste tio åren är dock knappast konstigt. Typiskt svenska produkter har nämligen blivit allt billigare. Det gäller telekomutrustning men också massa och papper, där priserna över lag fallit med en till två procent per år sedan 1960-talet.

För att kompensera den här utvecklingen måste exportföretagen öka volymerna eller gå upp i förädlingsgrad. Ericsson har lyckats väl med det senare. Bolagets utveckling knyter an till en annan trend – världsekonomins “tjänstefiering” – som gör att bilden för svensk export i själva verket är ganska ljus. Ericsson är ju numera en mycket stor tjänsteexportör. Bolaget är världsetta i sin nisch. 30 000 Ericssonanställda i 140 länder driver telenät med över en miljard abonnenter. Mycket av detta – och detsamma gäller utlandsförsäljningen hos Ikea, Volvo med flera bolag – syns inte i exportstatistiken.

Sverige har i högre grad än andra länder ersatt export med investeringar i utlandet. Enligt en studie av Svenskt Näringsliv uppgick marknadsvärdet av svenska direktinvesteringstillgångar (anläggningar, företag, finansiellt kapital med mera) till 3 900 miljarder kronor 2007. Det är en tredubbling jämfört med 1997. Bland EU:s 15 medlemsländer i Västeuropa var det bara två länder, Holland och Belgien, som hade ett större utflöde av investeringar under den perioden än Sverige. I rapporten drar organisationen slutsatsen att svenska företag “…trots den fallande andelen av global export, faktiskt inte förlorat marknadsandelar under perioden”.

Något som stöder den tesen är boomen i tjänsteexporten. Sedan slutet av 1990-talet har Sverige ökat sin andel av den globala tjänsteexporten med hela 33 procent, enligt Exportrådet. Bara två västeuropeiska länder har haft en bättre utväxling: Danmark och Irland. Det här fenomenet är ofta missförstått.

Ibland sätter man likhetstecken mellan tjänsteexport och att konsultföretag och andra tjänstebolag går utomlands. Men det är, tyvärr, en rätt liten andel. En långt viktigare del av tjänsteexporten är när industriföretagens internationella verksamheter genererar intäkter som återförs till Sverige. Ofta sker dessa handelsflöden i sin helhet i andra världsdelar. Till exempel kan Volvo leverera grävmaskiner direkt från fabriken i Korea till en kund i Kina. Riksbanken har analyserat sådana så kallade intäkter, och kommit fram till att omfattningen är mycket stor. Så mycket som en tredjedel av tjänstehandelns bidrag till BNP-tillväxten de senaste åren utgörs av sådana intäkter. Riksbanken noterar också att lönsamheten i sådana transaktioner – som ju är betalning för forskning, produktutveckling och marknadsföring – kan vara hög. När det gäller produkter med högt kunskapsinnehåll och låga produktionskostnader kan marginalerna tidvis vara så höga som 45 procent.

Slutsatsen blir alltså att svensk utrikeshandel har ändrat karaktär. Men den går fortfarande mycket bra.