Rebell med fulla fickor

Undanskymt på Tunnelgatan i Stockholm, vid mynningen till den långa gångtunneln genom Brunkebergsåsen, finns en oansenlig dörr som det står ”Thule Brunkow Ridge” på. I denna ruffiga miljö, vid foten av trapporna som leder upp till David Bagares gata, gjordes den sista säkra iakttagelsen av Olof Palmes mördare den där februarikvällen 1986. Här väntar man sig snarare att finna entrén till någon illegal spelklubb än till ett noterat bolag värt omkring en miljard kronor.

Via en mörk korridor med neonblå ljus­slingor i golv och tak och till toner från soundtracket till Stjärnornas krig-filmen Rymdimperiet slår tillbaka hamnar Affärsvärlden slutligen i internetoperatören Bahnhofs reception. Innanför den möter ett modernt inrett kontor och så en stor datahall i ett bergrum med neonfärgade slingor i taket.

Bahnhof brukar hävda att företaget vid grundandet i september 1994 var först i Sverige med att erbjuda kommersiella internetuppkopplingar. Andra påstår att Algonet var den första kommersiella operatören. Hur det än var med den saken sticker Bahnhof ut på flera sätt. Inte minst som ett av få börsbolag som tar ställningi politiska frågor. Bolaget försvarar konsekvent yttrandefrihet och integritet på internet. Kärnvärdena är nätneutralitet, kommunikationsfrihet och rätten till privatliv. Många kunder ser och väljer Bahnhof lika mycket som ett ställningstagande som för bolagets bredbandsuppkopplingar.

Även om Jon Karlung inte är en av grundarna så har han haft olika ledande roller i koncernen sedan 1996. Med avbrott för två år har han varit vd sedan 2005. Aktien noterades på Aktietorget 2007 och kursen har tio­faldigats sedan dess. Omsättningen har stigit i princip helt organiskt med i genomsnitt 30 procent per år sedan 2007 och rörelseresultatet med motsvarande 45 procent årligen. Jon Karlung har tagit källarbolaget – numera endast bokstavligen, tidigare även bildligen – till att omsätta över en halv miljard kronor med god lönsamhet, utan hjälp av förvärv eller riskkapital utöver det ursprungliga aktiekapitalet på 100 000 kronor.

– Det är svårt att sätta fingret på framgångskonceptet. På gott och ont är det egenskaper som nyfikenhet, upptäckarglädje och idérikedom hos oss som driver bolaget. Och jävlar anamma såklart. Jag har fört en modell där kreativa krafter ska komma fram med hög grad av självbestämmande och personligt ansvar. I militära termer så är vi mer av ett gerillaförband genom att vi rör oss snabbt och bygger nya tjänster, säger Karlung.

En starkt bidragande orsak till framgångarna har varit satsningen på det som kallas för öppna stadsnät, alltså att sälja uppkopplingar till de fibernät som många kommuner har dragit och som är fria att använda. Samt på företagstjänster inriktade på datacenter. Genom att placera sina datahallar centralt i städerna, gärna i bergrum av den sort som finns på Tunnelgatan, kan Bahnhof betjäna kunder som är beroende av minimala svarstider, till exempel inom finansbranschen. Därmed kan bolaget ta ut ett högre pris. Likaså förvaras all data inom Sveriges gränser, vilket kan vara en fördel jämfört med så kallade molntjänster som exempelvis många amerikanska aktörer tillhandahåller. Det har blivit ett allt viktigare argument för företag som vill skydda sig mot övervakning, företagsspionage och läckor.

I december 2013 fick Karlung stor massmedial uppmärksamhet när han i smyg spelade in Säpos besök hos operatören.

– Säpo åkte runt på en Hallelujah-turné. De ville att alla brottsbekämpande myndigheter automatiskt skulle få tillgång till alla uppgifter om kundernas mejl- och telefontrafik genom att plugga in sina kablar direkt i våra servrar.

Karlung fick låna inspelningsutrustning av Ekot på Sveriges Radio. Med hjälp av silvertejp och i bästa James Bond-stil fäste han den alldeles för stora apparaten under skjortan. Mikrofonen var svår att gömma.

– Det var en hotfull stämning i rummet. Även om jag är hyfsat hårdhudad så var det nervöst och svettigt. Det var på riktigt.

På den fyra timmar långa inspelningen hörs hur de fyra representanterna från Säpo, med den kommisarie-Wallander-like signalstrategiske rådgivaren Kurt Alavaara i spetsen, pressar Karlung utan framgång. Påtryckningarna är uppenbara och Säpo drog sig inte för att beskylla Bahnhof och Karlung för att spela terrorister i händerna.

– Om det blir för lätt att använda de här verktygen så blir det inte bra. Det måste vara viss friktion. Annars riskerar de snart att används till saker som det inte var tänkt från början.

Vägen till helvetet kantas av goda intentioner, brukar det heta. Säpoinspelningen är ett typexempel på hur Jon Karlung vill uppfattas. Som en rebell på barrikaderna mot etablissemanget, nästan en anarkist. Högljudd, provokativ och politisk. En karismatisk integritetsivrande visionär. Men han är nästan till lika stor dos en framgångsrik pr-människa. Han är 51 år, reslig och med växande andel grånande strån i hår och skäggstubb. Han ger ett varmt intryck och har nära till skratt. I dag, liksom nästan alltid, är han klädd i svart skjorta, svart kavaj och jeans. Han gillar practical jokes och Bahnhof brukar få uppmärksamhet för sina årliga aprilskämt. Nu senast kunde man söka jobb som troll i Bahnhofs egen trollfabrik, ett tilltag inspirerat av att Ryssland har hundratals människor som är anställda för att nätälska president Putin online.

Han växte upp i Stockholm i vänster­intellektuella kretsar. Han är feminist och värdesätter ekonomisk jämlikhet högt. Fast han har inte röstat på Vänsterpartiet sedan 1990-talet. Första jobbet var – kanske lite otippat med tanke på bakgrunden – som chefredaktör på herrtidningen Aktuell Rapport. Det var dock kontroversiellt, i de kretsar Karlung kom från.

– Man brukar ju säga att folk köpte tidningen för reportagens skull. Jag såg mig inte som journalist då. Min tid på Aktuell Rapport är inget jag lyfter fram som min främsta merit med det var en rolig tid och inget som jag skäms för.

Under hans tid publicerade Aktuell Rapport falska nakenbilder på tv-kändisen Agneta Sjödin och alpinstjärnan Pernilla Wiberg. Mest omtalad blev kanske bilden på komikern Robert Gustavsson där han läste tidningen med bildtexten ”Bättre än Björnes magasin”, som skådespelaren på den tiden medverkade i. Det hela slutade med att Karlung som ansvarig utgivare dömdes till 80 dagsböter för brott mot lagen om namn och bild i reklam. Ärendet gick hela vägen upp till Högsta domstolen och domen blev därmed prejudicerande.

Karlung är sprängfylld med anekdoter. Inte minst om turerna kring att driva olika länders toppdomäner. I dag driver Bahnhof toppdomänen .st för ögruppen Sao Tome och Principe i Västafrika. Kring millennieskiftet fördes liknande förhandlingar med Nordkorea, Västsahara, Kongo och Zimbabwe. Bland annat träffade han Kongos dåvarande president Laurent-Désiré Kabila, som senare blev mördad och förhandlingarna rann senare ut i sanden.

Det är lätt att få uppfattningen att Karlung är emot all form av övervakning och spaning. Men, hävdar han, så är inte fallet. Han är för målinriktad spaning, om det finns misstankar om grov brottslighet.

– Polisen jobbar på fel sätt. De reducerar sig till att låta brevbärarna vara poliser. De vill flytta brottbekämpningsapparaten till operatören vilket leder till att de förvandlar sig själva till bibliotekarier.

Under intervjun återkommer han ofta till metaforen om Bahnhof som en brevbärare.

– Vi vill försvara rätten att vara Posten och inte Polisen. Som post vill man försvara sina kunders säkerhet och integritet så att inte brev öppnas och läses av någon annan.

Han tycker definitivt att utvecklingen går åt fel håll.

– På 90-talet fanns en expansiv fantastisk känsla att ingenting är omöjligt. Internet var otroligt dynamiskt och hade en positiv sprängkraft, framför allt inom yttrandefrihet. I dag har det svängt 180 grader. Stora multinationella bolag som Google och Apple klistrar sig fast alltmer och kväser mer och mer av tjänsteutvecklingen. De är pådrivare av övervakningssamhället där medborgarna kontrolleras på olika sätt.

Han svävar ut i nästan filosofiska frågeställningar om vad det innebär att vara människa och implikationerna av att bli en del av Googles maskineri. När ett bolag får så stor makt över kommunikationen finns det nästan inga valbara alternativ kvar.

Karlung använder därför inte Facebook eller Googels mejltjänst G-mail. Och han krypterar sina egna mejl. Däremot använder han Twitter, där han har 1 337 följare. Sam­tidigt inser han nackdelarna med att ställa sig utanför många av dessa tjänster och exemplifierar med att man som användare tappar mycket funktionalitet om man avstår från att använda Googles sökmotor.

Samtidigt är det ständiga hotet mot integriteten en viktig del i Bahnhofs affärsidé. Och den har gjort Jon Karlung förmögen. Tillsammans med Andreas Norman äger han 50 procent av kapitalet och 85 procent av rösterna i Bahnhof. Det innebär att Karlungs andel i bolaget i dagsläget är värd drygt 270 miljoner kronor.

– Det är bara ett abstrakt värde på börsen. Pengar är ett kvitto på att det man gör fungerar snarare än att det är ett ändamål i sig. Man har inte så mycket roligare med mycket pengar. Lagom är bra.

Han säger att han inte lever någon lyxtillvaro och har använt utdelningarna till att betala av lånen på huset. Förra året köpte han ett sommarställe på Gräddö i skärgården utanför Norrtälje för 10 miljoner kronor.

Bahnhofs historia sammanfaller till stora delar med svensk – och internationell – internethistoria. Till exempel var det i Bahnhofs rymdbasliknande datacenter Pionen på Södermalm som två av Wikileaks servrar stod placerade från hösten 2010 fram till sommaren året därpå. Jon Karlung uppger att inga svenska myndigheter eller ministrar utövade någon påtryckning för att stänga visselblåsarsajten. Allt var frid och fröjd så länge som Bahnhof inte bröt mot svensk lag genom sitt agerande.

Till internethistorien hör också Antipiratbyråns razzia tillsammans med 18 personer från Kronofogdemyndigheten i Bahnhofs lokaler 2005. Och givetvis står den kontroversiella skvallersajten Flashbacks servrar i Bahnhofs miljö. Däremot har Pirate Bay aldrig varit kund, dock indirekt och otillåtet via den av Bahnhof sponsrade webbplatsen och dataskåpet som tillhörde Piratpartiet.

Och under hot om vite på 5 miljoner kronor om inte lagringen av trafikdata slogs på skapade Bahnhof i höstas en tjänst som rundade PTS krav. Kunder som vill slippa att få sina trafikdata lagrade skickas vidare till 5 juli-stiftelsens servrar. Eftersom stiftelsen inte är en operatör finns inte kravet att lagra trafikdata. Första veckan som tjänsten lanserades hade ungefär 15 procent av Bahnhofs kunder aktiverat den.

En annan relativt färsk kontrovers gäller den omstridda tjänsten Lexbase, vars affärsidé är att låta användare söka domar via namn, personnummer eller på en karta. Efter hård kritik stängde Bahnhof sajten efter tre dagar. Men Karlung håller inte med om att integritet segrade över yttrandefrihet.

– Det är inte så enkelt. Det var också ett affärsmässigt övervägande och vi gjorde en ändring i våra allmänna villkor efter Lexbase-historien. Man får inte längre ägna sig åt ansvarslös spridning av personuppgifter eller ansvarslös insamling av personuppgifter. Eller driva en tjänst och vägra svara på frågor, som Lexbase. Man kan helt enkelt välja vilka kunder man vill ha.

Jon Karlung

Ålder: 51 år.

Utbildning: Fil kand i litteraturvetenskap och filosofi.

Familj: Fru och två döttrar, 9 respektive 12 år. Träffade hustrun via nätdejtning.

Bor: Täby utanför Stockholm. Sommarställe på Gräddö.

Hobby: Skjuter med AK4 i Hemvärnet. ”Eftersom vi inte längre har något invasionsförsvar så handlar det om att stoppa framryckande ryska pansarskytteförband.” Gjorde flera kortfilmer tidigt i sin karriär som han nu funderar på att publicera på internet. Bland annat Aggressiv mutation från 1987.

Sport: Springer en del och har anmält sig till Midnattsloppet i augusti. Cyklar ofta till jobbet.

Reser: Aktuell med en expedition till Svalbard med kompanjonen Andreas Norman. ”Ska se om vi får se lämningar av Andrés ballongexpedition.”