”Är spänd över ränteutvecklingen – börs och fastighetspriser påverkas”

Låga räntor och massiva tillgångsköp av centralbanker har fått värdet på finansiella tillgångar att stiga. Men de senaste veckorna har räntorna rört sig norrut, skriver Olof Manner i en krönika och lägger till att de kommande månaderna kan bli riktigt spännande.
Olof Manner skriver att han är spänd på att se hur olika centralbanker kommer att agera.
Christine Lagarde och Stefan Ingves. Foto: TT

För en räntenörd har de senaste veckorna varit ett ymnighetshorn av räntedrivande nyheter: Ett gäng centralbanker vilka, i olika omfattning, indikerar slutet på den ultralätta penningpolitiken, och dessutom lite snabbare än konsensus. Skenande energipriser och generellt högre inflationsutfall. Samtidigt börjar tillväxten dämpas på sina håll. Ihållande pandemiproblem i världens största ekonomi – USA – samt fortsatta flaskhalsproblem och komponentbrister i stora delar av världen ställer till det för tillverkningsindustrin som inte kan producera på alla cylindrar vilket hejdar tillväxten. I Kina finns tecken på att tillväxten börjar bromsa in.

Lägre tillväxt och högre inflation är ett delikat problem för centralbanker; ska man gasa eller bromsa? För stunden resonerar de flesta centralbanker i termer av att såväl den höga inflationen, som flaskhalsar, är av övergående natur. Och så är det rimligtvis.

DISSONANS I SIGNALSYSTEMET

Samtidigt är ju termen ”övergående” ett relativt begrepp. Istiden var ju också övergående – inga jämförelser i övrigt – och just hur länge den temporärt höga inflationen biter sig fast i ekonomier kan komma att påverka inflationsförväntningarna vilka, för en centralbank, är av central betydelse. Den europeiska centralbanken ECB och Riksbanken hör till de centralbanker som vilar på hanen; oförändrade räntebanor och inga räntehöjningar inom synhåll. Däremot höjde Norges bank räntan och brittiska centralbanken Bank of England samt amerikanska Fed överraskade marknaden med att signalera tidigare avvecklingar av obligationsköp och flaggade för tidigare räntehöjningar.

Centralbanker ”äger” de korta räntorna genom styrräntan. Historiskt har de haft svårare att kontrollera de långa räntorna, vilka speglar såväl inflationsförväntningar som framtida förändringar av styrräntan. Men i och med de massiva obligationsköpen har centralbankernas inflytande över de långa räntorna successivt ökat och de långa räntorna fungerar därför allt sämre som indikator på det förväntade tillståndet i ekonomin.

Riksbanken äger idag närmare 50% av den nominella stocken av utestående obligationer. Mellan 20 och 30 % ägs av utländska aktörer – andra centralbanker och indexföljare – vilka, enligt mina erfarenheter, inte brukar omsätta innehaven i någon större omfattning. Lejonparten av obligationsstocken för därmed en ganska livlös tillvaro. Relativt mindre volymer kan därför få större påverkan på räntorna – upp eller ner – vilket ger dissonans i signalsystemet.

LÖJLIG NIVÅ PÅ SVENSKA 10-ÅRINGEN

Nu har det inte hindrat räntorna från att röra sig norrut sista veckorna. Under mina många år i räntemarknaden har det alltid varit de amerikanska långa räntorna som gett kompasskursen för europeiska, och därmed svenska, långräntor. Så även denna gång. De amerikanska långräntorna har sedan mitten av augusti stigit med ungefär 0,3 procentenheter, 30 punkter på handlarspråk. Europeiska och svenska räntor har hängt med upp ungefär lika mycket. Detta trots att varken ECB eller Riksbanken givit några direkta signaler om åtstramningar. Bara så att ni vet hur det funkar.

Ränteuppgången till trots, en svensk 10-årig statsobligation handlar strax över 0,3% i skrivande stund. Ur ett historiskt perspektiv är det en löjligt låg nivå, men det måste man snart vara pensionär för att känna till. Ändå är det stort fokus på de långa räntorna. Varför?

Hushållen i Sverige har kommit ur pandemin med starkare balansräkningar. Finansiella tillgångar, framför allt börsen, har stigit i värde som en konsekvens av låga räntor och massiva tillgångsköp från centralbanker. De låga räntorna har också varit bidragande till att priser på villor och bostadsrätter skenat de sista åren. Samtidigt ökar hushållens skuldsättning. Faktum är att den aldrig varit högre – idag ungefär 200 % av aggregerad disponibelinkomst. Räntekänsligheten hos svenska hushåll är därmed rekordhög. Högre långräntor slår därmed dubbelt hårt mot hushållens ekonomi – och därmed på konsumtion och tillväxt. Allt annat lika ger högre långräntor – vid oförändrade vinstprognoser från företagen – en lägre generell börsvärdering. Detta har vi sett exempel på senaste veckorna; ränteuppgången har varit delvis ansvarig för den pyspunka vi sett på börsen. Även fastighetspriser mår dåligt av högre långräntor – en högre räntekostnad hämmar prisutvecklingen och kan få fastighetspriser att vända ner. Tillgångssidan blir mindre värd – skuldsidan blir mer kännbar.

SPÄND ÖVER RÄNTEUTVECKLINGEN

En centralbank kan inte hatta runt med räntorna. De måste vara säkra på sin sak innan de börjar ändra styrräntorna. Trovärdigheten är en centralbanks viktigaste egenskap – kortsyntheten dess nemesis. Marknaden behöver inte visa samma hänsyn, tvärtom, räntor rör sig upp eller ner (sover aldrig) och är vid varje given tidpunkt på väg åt något håll beroende på den sista informationen som nått marknaden. Och sedan en tid är riktningen stadigt uppåt. Det var väldigt länge sedan jag var så spänd över ränteutvecklingen som nu.

En hög temporär (men hur länge?) inflation och stigande inflationsförväntningar. Dissonans i signalsystemet. Centralbanker med olika tryck på sina respektive gaspedaler men som alla deklarerat att de massiva tillgångsköpen ska börja avvecklas samtidigt som räntenivåer generellt är på den lägsta nivån någonsin. Det finns all anledning för gemene man (och kvinna) att vara på tårna och bekanta sig med makroekonomin – och då specifikt inflation och inflationsförväntningar – de närmaste sex till tolv månaderna. Jag tror det kan bli riktigt spännande.

Olof Manner är senior rådgivare vid Swedbank och makroekonom.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



Här hittar du alla krönikor