“Är du helt inkompetent eller bara en idiot?”  

Blackstones grundare Stephen Schwarzman har skrivit ”What it takes”. Det finns mycket att ta med sig, inte bara från framgångarna men också de talrika initiala motgångarna.  

Kända företagsledares memoarer brukar inte utmärkas av någon större ödmjukhet. Och även om ”What it takes” sannerligen inte saknar bilder på Schwarzman med statsöverhuvuden, påven, kändisar och andra affärsmoguler finns det också en intagande ödmjukhet kring hans svårigheter och misslyckanden tidigt i karriären.

Uppväxt i en judisk familj i Philadelphia tar Schwarzman sig genom Yale och, motvilligt, Harvard. På Wall Street får han så småningom anställning på det numer ökända Lehman Brothers (här finns för övrigt spännande interiörer från New Yorks grynhårda finansmarknad). Slutligen hoppar han av och startar Blackstone som idag är världens mest framgångsrika investeringsfirma.

Blackstoneuppstarten var dock nära att sluta i fiasko.

Efter att Schwarzman och hans medgrundare, förre VD:n på Lehman Pete Peterson, lanserade Blackstone 1985 var det dags att dra in pengar. I linje med sin personlighet ville Schwarzman skapa den största förstagångs LBO (leveraged buy out)-fonden någonsin, med en miljard dollar i kapital.

Det var bara det att ingen ville investera. Ingen!

Schwarzman och Peterson ringde. De gjorde besök. De stod i regnet utanför kontorsbyggnader där de inte blev insläppte. De svettades i solen utanför andra byggnader där de inte blev insläppta. De fick betala 25 cent för kaffet i mötesrum nere i källaren hos Deltas pensionsfond utanför Atlanta, bara för att få veta att deras värdar aldrig investerade i förstagångfonder. De tyckte bara att det var kul att träffa Peterson och Schwarzman som var kända namn.

”Tar du med mig på ett sådant här möte till slår jag ihjäl dig”, meddelade Peterson kort när de satt i taxin på vägen hem.

Motgång följer på motgång. Och så plötsligt, hos försäkringsbolaget Prudential, säger deras motpart efter presentationen: ”Hörni, det här var intressant, sätt upp mig för 100 miljoner dollar”.

Som Schwarzman skriver: ”Det kom så plötsligt och avspänt. Det fanns ingenting lagligt jag inte hade varit beredd att göra för de där 100 miljonerna”.

Resten är finanshistoria men vad kan man lära av Schwarzman förutom att man aldrig skall ge upp?

Ett tips som kan verka självklart är att aldrig förlora pengar. Och då menar han ALDRIG.

Läxan lärde sig Schwarzman när Blackstone tidigt i sin första fond köpte en stålfirma, Edgecomb, för 330 miljoner dollar. Trots att det fanns kritiska röster internt angående investeringen beslutade Schwarzman själv att affären skulle göras.

Strax efter köpet gick stålpriserna rätt ner i källaren och de lagernedskrivningar som följde var förödande för Edgecombs lönsamhet.

Schwarzman blev uppkallad till den investeringsansvarige på Prudential Life som ju som bekant var stora investerare i Blackstones fond.

”Är du helt inkompetent eller bara en idiot?”, skrek Prudentialmannen. Vilken typ av imbecill var Schwarzman som slösat bort pengarna på något så värdelöst?

Det värsta var att Schwarzman visste att hans motpart hade rätt i sak. De hade gjort en slarvig analys där han själv var ytterst ansvarig.

”Jag har aldrig skämts så mycket vare sig förr eller senare i mitt liv….jag var heller inte van vid att folk skrek åt mig…jag fick tvinga mig själv att inte börja gråta”. Onekligen oväntat då man tror att om någon skall gråta i ett möte som inkluderar Stephen Schwarzman så är det inte han själv.

Åter på parkeringen lovade han sig själv att ett liknande misstag aldrig, aldrig skulle hända honom igen.

Mantrat hädanefter blev ”Don’t lose money”.

Blackstone utvecklade en process där alla i det team som föreslår affären möter ”djävulens advokat” i form av firmans partners. Dessa försöker hitta problem och svagheter med investeringspropån. Alla förväntas konstruktivt bidra så att om affären väl beslutas är det ett kollektivt beslut och inte beroende av en enskild individ.

Och det verkar ju ha fungerat bra så här långt.

En annan intressant fråga är synen på rekrytering. Blackstone som i början var känt för en cowboykultur har idag, såvitt den utomstående betraktaren kan bedöma, en av världens bäst fungerande organisationer i investeringsbranschen.

Blackstone vill ha ”10:or” i ledningen för sina affärsområden och företag.

Så vad är en 10:a?

Enkelt uttryckt: 8:or gör sådant du säger till dem att göra. 9:or är bra på verkställighet och har dessutom ett öga för strategiskt tänkande.

Men 10:orna är de som tar egna initiativ och gör saker du inte ens tänkt på. De är kort sagt bättre än vad du är. Något som för övrigt ledde till att Schwartzman så småningom ersatte sig själv som VD.

I de flesta nystartade och mindre företag är det svårt att rekrytera 10:or som ofta vet sitt värde. Kan du få in 8:or får du vara nöjd. Allteftersom bolaget växer alternativt om du kan incentivera människor tillräckligt kan du så småningom få in 10:or.

Målsättning för alla framgångsrika företag bör i alla fall alltid vara att växla upp, det vill säga att ersätta 8:or med 9:or och 9:or med 10:or.

”What it takes” innehåller alltså förutom bra skrönor också en hel del handfasta tips (se faktarutan) från någon som trots allt i slutänden lyckats över hövan väl.

Ytterst är dock boken en god illustration av den amerikanska drömmen med såväl dess framsidor och baksidor vilket blir ytterst läsvärt.

Några av Stephen Schwarzmans 25 tips

  • Det är lika lätt/svårt att göra något i stor skala som i liten så sikta högt.
  • Kom i tid, var uppriktig, var förberedd.
  • Grupper fattar bättre investeringsbeslut än individer.
  • Stå för ditt ord och kompromissa aldrig din integritet.
  • Våga ta risk och våga vara kontracyklisk.
  • Det är inte den sista kronan på bordet i en förhandling som kommer att avgöra om affären bli bra eller dålig i slutänden.
  • Fatta beslut när du är redo, låt inte andra stressa dig att fatta dem i hastigt mod.
  • Att oavbrutet oroa sig för sina bolag och investeringar är en bra egenskap.

Here comes the sun?

Efter att ha fruktat det värsta inför de svenska bolagens Q2-rapporter kan man konstatera att bolag efter bolag nu kommer med positiva ”vinstvarningar” efter att tidigare ha skrivit ner sina prognoser. Börsen är i skrivande stund tillbaka på plus för året.

Därtill har många av bolagen utnyttjat krisen till att ta sig an kostnader, vilket kan komma att ge ytterligare utväxling i resultaten när ekonomin vänder. Att hålla ögonen på nu är orderböckernas utveckling. Hittills har bolagen kunnat leva på det man hade i ladorna när krisen kom men det är när orderingången börjar öka som man verkligen kan ha fog att tro att ekonomin vänt uppåt.

Till dess blir det en intressant fråga hur excessivt det enorma stödpaket som EU beslutade om mitt krisen i retrospektiv kommer att framstå. I alla fall för de som ska betala.

    Annonstorget Premium i samarbete med King Street Media Annonsera här