Fel strategi är att springa efter fel karta

I förra veckans krönika hävdade jag bland annat att "det är superviktigt att undvika bolag med tokiga strategier". Vänner av ordning (alltså flera läsare) har undrat vad detta betyder. Vad är tokiga strategier och hur känns de igen?
embracer, HM, storskogen, wingefors, Benson
Foto: TT / H&M / Storskogen

Strategi kan definieras som det långsiktiga målet eller färdplanen för en organisation, och hur den planerar att nå dem. Strategin kan alltså liknas vid en karta som visar dels vart man vill ta sig och dels vad man tror är bästa vägen dit. Den enklaste strategin är så klart att inte förflytta sig alls. Då behövs varken karta eller krångliga resplaner. Alltså strategin: Skomakare, bliv vid din läst. Idén är enkel. Fortsätt med det du är bra på och undvik sånt som du inte behärskar. I de flesta situationer är det här en utmärkt bra strategi, om än lite tråkig. Men inte sällan har “skomakaren” av tvång eller fri vilja ändå bytt spår.

VÅDAN AV DÅLIG STRATEGI

Innan vi går in på konkreta exempel så kan det vara värt att påminna om varför dålig strategi ens är ett problem. Här är några typiska konsekvenser:

  • Dålig resursallokering – Med fel strategi kommer tid och pengar läggas på insatser som ger dålig effekt. Värdeskapande aktiviteter får mindre resurser än önskvärt.
  • Hög alternativkostnad – Förutom den direkta kostnaden av dålig resursallokering så innebär det en ofta enorm alternativkostnad. När man slösar tid på fel saker så går man också miste om allt bra som kloka insatser hade givit.
  • Markör för andra svagheter – Den dåliga strategin har ofta en bakomliggande förklaring som vittnar om djupare problem. Obegåvade nyckelpersoner? Prestigetänkande? Storhetsvansinne? Kortsiktighet? Dolda svagheter inom kärnaffären?
  • Högre risk – Allt ovanstående är uppenbart negativa i sig men medför också en förhöjd allmän risknivå, särskilt om bolaget gör stora satsningar på områden där man saknar erfarenhet.

Nedan följer ett antal exempel på börsbolag med strategier som jag tror är både feltänkta och åtminstone potentiellt skadliga.

VOLVO CARS

Volvo Cars ägs till 82% av kinesiska Geely. Strategin utrycks inte så i ord men i praktiken är det uppenbart att en bärande tanke är att utvinna synergier mellan Geelys olika bilmärken, inklusive Volvo Cars. Detta kan nog vara industriellt riktigt men för aktieägarna i Volvo Cars är det ett stort problem. Det går aldrig att lita på att fördelningen av insatser och nyttor är rättvis eller kommersiellt motiverad. Volvo Cars är med nuvarande upplägg dömt att handlas till en mycket stor rabatt.

INWIDO

En klassiker bland strategiska dilemman är graden av centralisering. Decentralisering har ett egenvärde, men det har också synergier inom inköp, logistik, produktion, marknadsföring, sälj och distribution. Fönstertillverkarkoncernen Inwido är ett exempel på hur förvirrat det kan bli när man vill både ha kakan och äta den. Bland Inwidos strategiska “hörnstenar” så finns nämligen både synergier och en decentraliserad struktur. I sällsynta fall kan nog välskötta bolag få ut det bästa av båda världar. Men annars är risken att det blir motsatsen. Synergijakten tillför byråkratisering medan de decentraliserade fabrikerna förblir småskaliga och ineffektiva. Inwido är inget problembolag men den motsägelsefulla strategin är ett stort minus i min bok.

ERICSSON

I november 2021 skrev jag om Vonage-förvärvet som ett möjligt nytt lågvattenmärke för Ericsson.

”Ericssons kärnaffär har i alla tider varit att sälja till teleoperatörer. Alla utflykter till konsument- eller företagsmarknaden har utan undantag slutat i fiasko. Inte sällan föregånget av dyra förvärv som sedan fått skrivas ner som rena förluster. Med Vonage gör Ericsson nu återigen en ny storsatsning utanför området operatörskunder. Mer därtill. Ericsson ska via VCP börja konkurrera inom precis de framtidsområden som många operatörer själva vill ge sig in i, alltså kommunikationstjänster i molnet mot företagskunder. Man får hoppas att detta är mer genomtänkt av Ericsson än det låter.”

Ett annat strategiskt dilemma för Ericsson är hur man ska agera på alla marknader som inte håller högsta ESG-klass. Historiskt har svaret varit givet. Decentraliserade beslut till lokala chefer som är vad man med en skönskrivning kan kalla för “lösningsorienterade”. Den metoden funkade fint i över 100 år men nu är det slut med det och Ericsson har inget svar på hur man kan jobba framöver.

STORSKOGEN

Afv har ända sedan noteringen varit kritisk mot Storskogens strategi. Serieförvärv är alltid svårt men att göra det i trippel hastighet med skakig balansräkning är än värre. Betalar man dessutom med egna aktier så riskerar man än mer att få ett negativt urval. Man drar alltså aktivt till sig förvärvsobjekt som värdesätter snabb och ytlig Due Diligence och godtar betalning i övervärderade aktier. Storskogens senaste giv är nästan tragikomisk. Man har tvärnitat förvärvstakten och öppnar istället upp för avyttringar. Buy high, sell low eller?

EMBRACER

Lars Wingefors är en beundransvärd entreprenör men även här blir man orolig för förvärvstakten. Varför är det så himla bråttom? Upplägget är också vanskligt där stora förvärv blir nav i nya dotterkoncerner som i sin tur ges starka incitament att växa via förvärv. När det man köper dessutom är oerhört komplext och med abnormt ryckiga vinster så blir frestelsen stor för den dotterbolagschef som vill maximera sin “earn-out”.

H&M

Ända från starten 1947 har H&M haft som affärsidé att erbjuda mode och kvalitet till bästa pris men för tiotalet år sedan la H&M till slutklämmen …på ett hållbart sätt. Genom att gå från tre till fyra kriterier så ökar svårighetsgraden exponentiellt. Samtidigt har H&M fått nya konkurrenter som gör att man knappast längre kan räknas som ett lågprismärke. Klädfirmor som Primark, Shein, Kik och Lager157 växer extremt snabbt, har en hög modegrad och radikalt lägre priser än H&M. Ett annat problem för H&M är så att man inte längre har så stor nytta av sin kanske största talang, butiksexpansion. E-handel ger inga konkurrensfördelar till H&M.

HUR UPPTÄCKA DÅLIGA STRATEGIER?

Ovanstående är ett axplock av exempel. Det finns inget säkert lackmustest som ger tydlig signal om en strategi är bra eller dålig. Förutsättningarna är dels väldigt olika mellan bolag och branscher. Exemplet H&M visar också att det som till nyligen var en klockren strategi kan bli en hämsko när omvärlden ändras. I slutändan är utvärdering av ett bolags strategi en av aktieanalysens viktigaste och svåraste delar.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



Här hittar du alla krönikor