Aktietips: De givna uppköpskandidaterna

Det finns en grupp köpare på börsen som har möjligheten att som ingen annan vänta ut rätt tillfälle att slå till med ett uppköp.

De har ofta inte heller speciellt bråttom.

De kan ofta verksamheten bättre än någon annan utomstående och skulle situationen uppstå att övriga aktieägare inte gillar läget kan de hota med utpressning.

På måndagen slog de till igen. Denna gång var det finska verkstadskonglomeratet Outokumpo med drygt 50 procent av kapitalet i Avesta Polarit som köpte en delägares post och lade bud på resten.

Under de två senaste åren har en lång rad affärer genomförts där ägarna tröttnat på att aktiemarknaden inte ser bolagets storhet och ser chansen till en bra affär.

Av de senaste tio uppköpen på Stockholmsbörsen ligger de existerande storägarna bakom hälften: Assidomän, Johnson Pump, Munksjö, Realia och nu Avesta Polarit.

Fallande kurser, låg värdering och deppiga investerare har varit gynnsamma förutsättningar för de storägare som vågat lyfta blicken eller haft mer initierad information om företagen.

IT och telekom tycks falla in på den beskrivningen men med undantag av IT-konsulten Entra och teleoperatören SEC lyser de med sin frånvaro på listan nederst som visar företagen vars befintliga storägarna valt att lyfta ut dem från börsen. En tolkning är att börsens kursreaktion när det gäller dessa företag i alla fall inte varit mer pessimistisk än storägarnas.

Istället är det tillverkande medelstora företag i mogna branscher och fastighetsbolag som varit de populäraste uppköpskandidaterna för storägarna. I hälften av de 15 fallen finns inga synergier som skulle kunna motivera ett uppköp och premie på börskursen.

Enda köpskälet är därför att den befintliga ägaren tycker att bolagen är mera värda än aktiemarknaden. Det kan i sin tur bero på att andra placerare har svårt att ta till sig bolagets ljusa framtidsutsikter, inte uppskattar bolagets stabila kassaflöden eller där ägaren har en ny och mer lönsam strategi i rockärmen som denne inte vill dela med övriga ägare.

Rycker inte kurserna upp sig kommer storägarna även i framtiden inte att ligga på latsidan. Det möjliggör spekulation i uppköp och i den premie på 25-35 procent som brukar utgå för att få med sig åtminstone 90 procent av ägarna på tåget.

På Stockholmsbörsen finns det drygt dussinet företag med en industriell ägare som har mer än 20 procent av kapitalet eller rösterna och därmed skulle kunna göra samma sak som Outokumpo – köpa ut bolaget från börsen.

Sannolikheten för att det verkligen ska ske varierar.

Oddsen att OM köper tillbaka Orc Software efter att hösten 2000 satt bolaget på börsen är liten. Att norska aluminiumföretaget Elkem inte nöjer sig med 36 procent i profilföretaget Sapa är mer troligt. Att Vodafone vid något tillfälle väljer att veva in Europolitan ger också låga odds.

Tajmingen är en svårare nöt att knäcka. Det finns fler risker i detta spel. Buden är i allmänhet snålare än normalt eftersom huvudägarna sällan har bråttom till avslut. På vägen riskerar omsättningen i aktien också att bli låg om huvudägaren gradvis ökar sitt innehav och försöker röka ut övriga ägare.

I de flesta fall är dock riskerna väl värda att ta för en aktiespekulant.

Storägare som köpt ut sitt intresse- eller dotterbolag under 2000-2002

Målbolag – Ägare och uppköpare

2002 Avesta Polarit – Outokumpo Munksjö – Smurfit Realia – Columna

2001 Assidomän – Sveaskog, staten Lindab – Lindab intress. Platzer – Ernströmgruppen Spendrups – Spendrups Invest 2000 Bulten – Finnveden Entra – Tietoenator Evidentia – Claeson & Anderzen Invest Lifco – Carl Bennet Norrporten – NS Holding*

SEC – Netcom (Tele2) Stena Line – Stena AB Zeteco – Partek

* 6:e AP-fonden, Ingemar Perssons dödsbo

Källa: Stockholmsbörsen