Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Han tappade mest på fem år

2019-06-07 11:00

AFFÄRSVÄRLDEN RANKAR VD-AVKASTNING Bostadsprojekt, detaljhandel eller staten som storägare förenar flera av Mid och Large cap-vd:arna med svagast femårsfacit.

Nedan listas Stockholmsbörsens ”motvindsmatadorer”, de av dagens mid och large cap-vd:ar som stått för den allra svagaste femårsavkastningen men ändå lyckats behålla sina vd-jobb (och hålla börsvärdena tillräckligt höga för att undvika small cap). Undantaget är Ulf Rostedt som planerar att lämna butiksinredaren Itab.

Test 1: Vd-rankning 5 år urval 3. Källa: Factset. Bearbetning och analys: Affärsvärlden. Research (vd:ars tillträde): Erik Juhlin

OSCARS UPPFÖRSBACKE

Störst avkastningstapp har drabbat de som backat Oscar Engelberts bostadsrättsprojektör, när ett avkylt bostadsrally i Stockholm tvärstannade bolagets kraftiga expansion. Oscar Properties stamaktieägare har dels haft 23 procents negativ totalavkastning per år, men de har även missat börsrallyt, så relativavkastningen mot Stockholmsbörsen (SIXRX) är –33 procentenheter årligen. Riskjusterat ser det lika illa ut, med över 90 procents värdetapp från periodens avkastningstopp.

Bostadssvagheten har även givit en mildare version av svagt femårsfacit för Johan Skoglund, vd för den betydligt mer rutinerade och beprövade bostadsrättsjätten JM.

PERSSONS UPPFÖRSBACKE

Klädjätten H&M:s tidigare kvalitetsstämpel som höglönsam global snabbväxare har – åtminstone för stunden – ryckts bort till följd av detaljhandelns snabba strukturomställning mot e-handel. Grundarfamiljens vd Karl-Johan Persson må vara bland de yngre large cap-vd:arna, men han har en mycket tuff avkastningstrend att vända innan mer kortsiktiga börsplacerare blir i närheten av nöjda.

SVAGCYKLISK UPPFÖRSBACKE

Här finns även cyklisk industri och råvaror, med svajig, konkurrenspressad lönsamhet och stora investeringsbehov. Bland annat Martin Lundqvists ståljätte SSAB, Benoit Desormeaux i Lundin-sfärens guldbolag Semafo och Peter Nilssons gummijätte Trelleborg (som Affärsvärlden därefter just givit köpråd).

STATENS UPPFÖRSBACKE

Noterbart är även hur två statligt delägda börsbolag lyckats placera sig i bottenskiktet. Föga oväntat flyger den strukturellt hopplösa flygindustrins Rickard Gustafsons SAS fortsatt avkastningsmässigt lågt.

Mer oväntat är hur mycket avkastning Johan Dennelinds Telia lyckats gå miste om i en omställningsperiod för telekomoperatörerna.

I Affärsvärlden Nr 23/2019 utforskar analysreportagetÄr gammal äldst?hur börsens mer långvariga vd:ar har presterat i det mest centrala måttet, aktiens totalavkastning. Det här var utdrag två ur undersökningens första testdel.

Det här är ett utdrag ur analysreportagetÄr gammal äldst?i Affärsvärlden Nr 23/2019.

OM UNDERSÖKNINGENS METODIK

Slump längs med vägen har på individnivå friat en del av dagens långvägare, där många andra börs-vd:ar fällts betydligt tidigare. För gruppen som helhet ter sig överavkastningsmönstret dock inte alls särskilt slumpartat, eller genomsnittligt. För saklighet bör här dock påpekas några metodsvagheter i upplägget att lista just bakåtblickande avkastningar för ett vd-urval som finns kvar på börsen i dag.

Dels mäter historisk avkastning bara utfall efter faktumet, ex post. En viss periods avkastning är en funktion av de interna fundamentala processer som givit upphov till börsbolagets avkastning, men även av de externa fundamentala slumpfaktorer som verkat till de interna processernas för- eller nackdel. För att blicka in i en osäker framtid, ex ante, saknar historiska avkastningar här den analysbild som särskiljer interna processers kvalitet och risknivå från hur pass mycket extern med- eller motvind som investeringen haft med sig och kan tänkas få framöver.

På lång sikt tenderar aktiepriser att röra sig mot fundamentalt rimliga värderingsspann för bolaget. På kort sikt speglar aktiekurser såväl säker som osäker fundamental information, men också gruppsykologiska tillkortakommanden i bubblor och panikutförsäljningar. Därför är aktiers prisbaserade avkastning i sig inte ett bra allomfattande mått på en investerings framgång. Prisrisk, även via nedsidesfokuserade mått som Sortino eller drawdowns, bör inte heller jämställas med den historiska eller framåtblickande risken för att investeringen ska minska permanent i värde. Även där behövs fundamental data.

Därtill är dagens kvarvarande börs-vd:ar per definition ett urval av överlevare. Att ranka dessa överlevare kommer med säkerhet att besvara hur deras aktier presterat relativt det breda börsindex där alla relevanta börs-vd:ar över tid ingår. Vad som här faller bort är eventuellt intressanta avkastningsmönster bland börs-vd:ar som satt en längre period (och som då ingick i index) men som sedan bytte jobb, fick sparken, gick i pension, fick se sina bolag bli upp-/utköpta från börsen eller fick se sina börsvärden smälta ihop så att de lämnat large och mid cap för en småbolagstillvaro på small cap. Har av tiden bortrensade vd:ar presterat klart sämre avkastning under sina sista börsår så försvagas tesen att långvariga börs-vd:ar överpresterar, eller åtminstone skulle det sänka nivån på överprestation. Risken för sådan potentiell snedvridning, ett kallat survivorship bias-problem, ökar med tiden. Således blir ”långvägarnas” resultat mer känsligt än femårsjämförelsens (även om det i sig kan vara det mer intressanta vd- och bolagsurvalet att studera för lärdomar).

Johan Eklund

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom