Svettigt grekiskt drama

Det spekuleras, mest i amerikanska och brittiska finanskretsar, om att Grekland ska tvingas lämna EMU. Eurons dödgrävare slipar åter spadarna. I onödan.

Sedan EU enades om att skapa den gemensamma valutan har anglosachser först spått att projektet inte skulle bli av och, efter starten, att det snart skulle krascha. De mest extrema spådde att euron skulle leda till krig mellan stora europeiska länder.

Nu är det dags igen. Ett grekiskt utträde skulle få korthuset på fall, sägs det.

Tekniskt sett kan ett land lämna eurosamarbetet, även om det är svårt. Men politikerna i Aten vill för allt i världen inte förlora den sista gnutta förtroende som EMU ger landet. EU:s stöd är nödvändigt för de livsviktiga reformerna.

Och övriga euroländer kommer inte att kasta ut Grekland. Det skulle öka risken för att andra svaga länder, som Portugal, och kanske i framtiden Italien, hamnar under press. (De sårbara PIG:s.) Euroländerna vill heller inte upplysa befolkningen och populistiska politiker i till exempel Tyskland om att det finns en dörr med skylten ”utgång”.

Även östliga EU-länder skulle hotas. De är beroende av stabiliteten som deras europlaner ger.

Därför kommer euroländerna i stället i juni med största sannolikhet att fatta beslut om att släppa in Estland från 2011. Man får blunda lite för osäkra utsikter för esternas budget och inflation.

Grekland får i stället bli ett pilotfall för hur budgetsyndare ska hanteras inom EMU:s stabilitetspakt. Det gäller att stämma i bäcken. Grekerna kommer att tas under upptuktelse med krav på ett batteri av åtgärder och landet måste acceptera nesan att kontrolleras noga av EU, steg för steg. Med tanke på hur euroländernas budgetunderskott har rusat i höjden för att förhindra depression och finanssystemets sammanbrott är det troligt att andra länder snart bryter mot EU:s råd.

Men om något land någonsin skulle förtjäna att kastas ut ur euron så är det Grekland. Man myglade hejdlöst med inträdeskraven både för inflation och för budget. Fusket har fortsatt. När dimmorna nu skingras visar det sig att Grekland bara har klarat kravet på högst 3 procents budgetunderskott ett enda år sedan inträdet 2001. Underskottet tros nu bli 12,7 procent 2009, och man bör nog inte ta gift på att den siffran är korrekt, den heller.

EU-fördraget föreskriver att EU inte är skyldigt att betala ett medlemslands skulder (the ”no bail-out”-clause). Men givetvis kommer EU att rädda Grekland om det skulle behövas, precis som man tillsammans med IMF har undsatt Lettland, Rumänien och Ungern.

Men det får inte gå för snabbt och lätt. För att undvika moral hazard måste Grekland få svettas och marknaderna sväva i ovisshet. ”Konstruktiv otydlighet” kallas det. Grekerna måste inse är att det är de själva som måste klara ut sin situation.

Om en EU-helikopter börjar släppa stora penningpåsar så försvinner snabbt grekernas krismedvetande. Känslan av att ha kniven mot strupen är absolut nödvändig för att regeringen ska kunna driva igenom smärtsamma nedskärningar och reformer av skattesystem, pensioner och socialförsäkring. Även budgetprocessen och statistikinsamlingen måste förstås förbättras enormt.

En frikostig räddningsaktion mot Grekland skulle också öka den moraliska risken för andra budgetslarvar. De skulle kvickt börja räkna med att EU-pengar alltid ska lösa ut dem ur vilken knipa som helst.

Grekland kommer att få precis så mycket hjälp att landet håller näsan över vattenytan. Snabbt lär det inte gå att omvandla Hellas. Vägen blir gropig och svår.

Bengt Ljung är frilansjournalist med bas i Bryssel, där han jobbar för Affärsvärlden och nyhetsbyrån Direkt.

nullnullnullnull